Aftonbladet – 17 augusti 1858, sida 2

darne kring mangarn (ett. slags fyrfat), rökande, kaffedrickande och pratande, föll talet på en bej i grannskapet och hans dotter, hvars ovanliga skönhet var vidi berömd. Vid första ordet orå henne drog Zobeideh en djup suck och ropade: : Jag anar att det icke dröjer länge, innan flickan är här, och mina qval begynnas på nytt ! På dessa ord följde ett utbrott af gråt och snyftningar, som slutade. med ett anfall af konvulsioner. Alla skyndade sig att bistå Zobeideh, som snart återfick sansen, och Eurepeiskan tog tillfället i akt att med några vänliga anmärkningar söka lugna henne. Skall du då aldrig bli förnuftig? frågade hon. Skall du in i grafven vara lika svartsjuk som en ung flicka? — Se på Maleka (Osmans andra gemål); har hon inte samma orsak till svartsjuka som du sjelf? Men hon ger sig tillfreds, bon. När din man här visat så många prof på att han icke älskar dig mera, kan du då finna så svårt: att göra på samma sätt, och låta bli att tycka om honom? Finner du dig för mycket missnöjd här, så står dig ju fritt att söka äktenskapsskilnad? Du får dätt en annan man, som är mer älskansvärd än din pascha. Europeiskan vände sig nu till mig och bad mig säga min mening om hvad Zobeideh borde göra, då denna tog till ordet, innan jag hann svara; och inföll: Må gjordt min fru! Jag gåt in på er dom! Men hör mig först innan ni dömer. Jag var fjorton år vid mitt inträde här; jag kom då ifrån Cirkassiens berg; 1 fem och tjugo år har jag sedan vistats här och hela tiden icke sett någon annan karl än min gemäl.Från första stunden jag såg paschan älskade jag honom eldigt, ursinnigt; älskar man väl verkligen på annat sätt? Jag kan för öfrigt icke