Aftonbladet – 17 augusti 1858, sida 2

hans glesa grå hår, hans lutande ställning, bans infallna ansigte. Men hurudan han än förekom ändra, så såg -Zobeideh ännw allt: jemt:i Honom sin ungdomsmake, och jag kunde icke utan öfverraskning höra henne prisa Osman paschas präktiga växt och oförlikneliga skönhet. : Barnen i detta harem voro samtligen Zobeidehs, med undantag: af ett par små flickor. Modren till den: ena bland dessa, en ståtlig georgianska; :hade dött när hon: gaf: barnet lifvet för några få år sedan. Den andra flickan, dotter af paschans andra gemål, var förnämsta föremålet för Zobeidehs tillgifvenhet: Denna -hennes förkärlek. för en annans barn föreföll besynnerlig när man tillika märkte hehnes njugghet på smek och ömhetsbetygelser för sina egna. Den frun, hvars dotter Zobeideh tycktes älska så innerligt, Var yngre är hon sjelf, men på långt när icke så vacker som den bleka och eldiga cirkassiskan. Åldrad i förtid genom sorg, hade hon af sina fördna behag ingenting annat öfrigt än en obeskriflig ljufhet i -hela sitt-väsen. Äfven hon var mor till flera barn; men hon hade mistat -denr alla, med undantag af det enda, som hon tycktes öfverlåta uteslutande åt Zobeidehs öma omsorger. Var det väl frivilligt som hon på detta sätt anförtrodde: sitt enda. qvarlefvande barn åt sin medtäflarinnas passionerade :smek? Man skulle kunnat: tvifla derpå; ty hvar gång Zobeideh tog. den lilla i sin famn, sammandrog sig den verkliga moIrens ögonbryn hastigt, och i hennes uppsyn kunde man läsa en ångest, snarlik den hos en mor, so såge sitt barn leka med en tam iiger. Förskräckelsen öfyergick likväl snart ill den sorgsna undergifvenhet, som en gång för alla tycktes hafva blifvit den vanliga sinnesstämningen hös Zobeidehs äktenskapssyster: En afton, då vi sutto tillsammans på kud