Aftonbladet – 14 augusti 1858, sida 3

skräckligt. En del nubier störta på knä. Båda båtarne börja sacka utför forsen, nedanför hvilken -hvässa klippspetsar stå färdiga att fullbordaförstörandet af hvad sammanstötningen skonat; I-detta ögonblick. just i yttersta sekunden, lyckades det för några af våra män att få en kabel från Necken fast kring er klippa, hvilken stoppade vår vådliga färd utför. Men Corinna, som sackat akter om Necken, fortsätter sin farliga kurs, och bennes. undergång synes vara förhanden.. En Kabel kastas från henne till Necken och det ropas med förtviflan: Emsek, Emsek! I förvirringen bland folket på Necken, lyssnar ingen till ropen: Faran är öfverhängande, Lifvad af ögonblickets vigt, springer en af oss sjelfva och gripertag i kabeln. Exemplet verkar, en mängd nubier rusa till, Corinna hejdas och halas upp långsides med Necken. Den fruktade faran var lyckligen öfverstånden och skadorna af sammanstötningen beij funnos vara mindre än man af braket haft anledning befara. Corinna har förlorat en del af sin förstäf, och Necken, som lyckligtvis var bygd af-kärnfast furu, hade, i stället för att få sin-sida inslagen, såsom vi fruktat, endast erhållit en obetydlig läcka, som icke lade något hinder i vägen för fortsättningen af vår resa. Sedan nubietna bunnit lugna sig från sin förskräckelse, började de bogseringsarbetet på nytt, och om en stund låg Corinna välbehållen nedanför fjerde fallet, dit vi äfven inom kort anlände. Detta fall var betydligt starkare än de två närmast föregående, hvarföre större. kraft erfordrades för att draga hvarje båt uppför detsamma. Corinna fick sålunda låna våra män, och snartlåg denna fors emellan henne och oss. Tiden hade emellertid framskridit, så att blott ett par timmar återstodo till solens nedIgång, hvarföre nubierna, som fastat hela dagen under. tungt arbete, förklarade att de ville skaffa sig mat och att det för öfrigt var omöjligt för oss att på den återstående tiden af dagen hinna uppför de återstående fallen. Det bestämdes således, att de tidigt följande morgon skulle återkomma för att fortskaffa oss vidare. Vi voro sålunda lemnade åt oss sjelfva midt ibland denna mängd af forsar, fall och hvirflar, som Nilen gör för att öfvervinna det hinder Assuans granitkedja ställer i hans väg. Necken låg helt stilla i ett litet lugnvatten mellan några klippor, som voro beklädda med en mängd nyfikna från byarne i grannskapet. Några unga nubier, uppammade bland dessa forsar, roade sig och oss med att på det djerfvaste sätt tumla om midt i skumhvirflarne, uppburna af en liteh trädstam af ett par alnars längd. Sedan de tröttnat vid detta nöje, omringade detta amfibiska yngel vår båt och begärde backschisch, backschisch med böga röp. Såsom ofta förut, rördes äfven nu den lilla Annas hjerta på det ömmaste af dessa rop, och hon kom springande och begärde en slant, en slant! Ge. svarta gossen backsisl Bönen var oemotståndlig, och detvar en fröjd att se hennes glädje, då hon fick dela ut sina fem-frances-stycken till de svarta krokodilungarne. n. af de. män, som, under dagens lopp så outtröttligt simmat omkring i forsarne för att transportera våra kablar, sitter nedhukad i en fördjupning mellan ett par klippor, der en liten drifva af sand samlat sig, hvilken han med synnerlig förnöjelse öser med fulla händer öfver sin i aftonsvalkan efter dagens ansträngningar skälfvande. kropp. Sanden var nemligen af solen uppvärmd till en för den paradislätt klädde mannen behaglig ljumhet. Solen sjunker hastigt bakom den Libyska öknens. gulbrända hällar. Den oändligen klara himlenföreter. det vackraste färgspel öfver den vestra horisonten, skiftande i alla nyanser, från det djupaste blå i det genomskinliga hvalfvets midt till glödande purpur och guld vid föreningen mellan himmel och jord. Detta färgspel mattas och försvinner, och inom kort är en djup natt utbredd öfverallt. De dunkla gestalterna på klipporna omkring oss vandra till sina hem. . Allt går till hvila — allt utom. floden, den heliga Nilen, som i dessa nejder sjunger evigt samma majestätiska hymn till alla verldars herre, och hvars brus och dån så småningom söfver oss och :sammansmälter med våra drömmars fantasmagori. I dag på morgonen vaknade vi, då solen uppgick öfver katarakten, i hvars midt vi tillbragt en lugn och stilla natt, Luften var ren och frisk, men sommarljum. Det är dock skönt att känna en sådan luft på en Januaridag, .då säkert alla vänner uppe i den kalla Norden hacka tänderna af köld och räkna kakelugnen bland sina bästa vänner. Jag gjorde en liten botanisk utflykt, medan vi väntade på vår frukost och våra nubier.. Snart kom den hederlige Pietro och förkunnade att båda voro färdiga, och jag skyndade tillbaka med hurtigt sinne och stärkt aptit, förande med mig några taggiga växter, som jag funnit bland klipporna. : Nu börjades samma tågande och dragande, samma ropande Ahya Mohammed, -Eliessah! som i går, och utan vidare äfventyr kommo vi uppför. de återstående:tre fallen, af hvilka det sista är det högsta af dem alla. ..I detta sista slingräde Necken likt en ål, fattad af forsen, men snart voro alla svårigheter öfvervunna, och vi fingo ånyo breda ut våra segel samt tillryggalade inom kort den del af: -HoAD t Miet We. hiddita un SDN mocka cd ME JA m— VT längre än tvenne års Du torde: sjelf -kunna erinra dig den gamle hedersgåubben; hans företrädare; Han har hitkommit från Stockholm, I han har varit hofpredikant och är nordsftjer! neriddare. Det regala pastoratets måttliga ekonomiska vilkor Hhäfva ej lockat en sådan män, men saken är att hofpredikanten är gift. med en ganska: rik borgaredotter från hufvudstaden och behöfver ej allt