Aftonbladet – 14 augusti 1858, sida 3

rr SR RR RA VAPEN Se SE Re kyrkogårdar. Vv Oc E FRÅN STOCKHOLM TILL NILEN. Förtroliga bret till en hemmavarande vän. Af TH—1). När vi kommo fram till den andra forsen, hade de två första båtarne redan lyckligt passerat densamma, men den tredje båten, som bar namnet Corinna, hade stannat mellan tvenne klippor och spärrade vägen för oss. Efter en timmas väntan blef Corinna flott, och vi kunde sjelfva gå framåt. Ramadön och Sleman — våra egna, raska hubier — sprungo med hvar sitt. tåg i vattnet och summo från klippa till klippa, tills de nådde en ö ofvan denna andra fors, der tågen gjordes fast omkring några stenar. Allt folket ombord började taktmässigt . hala in på tågen, och med tillhjelp af den styfva nordliga brisen hade vi snartlemnat denna fors bakom: oss samt kommo omedelbart derefter till den tredje. Här var Corinna oss åter i vägen; men då strömfåran var bred och vi hade god fart med seglen, så ämnade vår reis gå förbi den engelska båten, som låg förtöjd vid en klippa. Vi hade redan hunnit midt för Corinna, då vi till allmän förskräckelse få se att folket der ombord kastat loss det tåg som höll henne fast — såsom det tycktes af harm öfver att se Necken gå förbi. Vi sågo Corinna komma rusande med strömmens hela fart mot Neckens. sida; Det var kritiska ögonblick. En sammanstötning var oundviklig, och båtarnes sönderkrossande syntes blifva den fruktansvärda följden häraf. Reisen och hans folk slogo sina händer tillsammans och uppgåfvo förtviflans skrik. -En del nubier -sprungo i floden, fruktande att blifva krossade vid båtarnes sammanstötning. Det var icke utän att jag ett ögonblick. kände mig illa till mods vid tanken på. de mina och den fara. :som hotade. Det var ej mågon tid till besinning. I nästa ögonblick sker sammanstötningen. Corinna kör med sin bog mot Neckens sida. Brakandet af de krossade plankorna är för1) Se Aftonbladet n:o 286—288 förlidet är, och ur 9, 38-41, 43-46, 49, 52, 82, 85, 105, 106, 108, 7, 134, 181, 1 n 135180 ich 185 detta år. dk Hoes ser De het: Låtom oss prisa förnuftet, men lagom är alltid bästor Vi böra ej glömman, svarade den oförbätterlige adjunkten, hvad herr kyrkoherden så sant och träffande yttrat om det der lagom. Och .med ledning af detta hans yttrande, frågar jag, om lagom är bäst äfven i det goda och sanna? Om man också bör vara lagom förnuftig ? 3 Minå herrar och vänner!y afbröt värden, atjensteflickan kommer och bjuder oss på en qvällsrisp SJETTE KAPITLET. Återseendet. Sommaren derpå hade jag åter nöjet att kunna; -under min vanliga utflygt, besöka denna Jandsort och på några dagar gästa min gamle vän, patronen. -Ömsesidiga göromål hade under det förflutna året nästan afbrutit all brefvexling oss emellan, så att jag nu Var ganska nyfiken att erfara huru den gamle vänren befunne sig, och hvad som under mellantiden på hans gods och i hans grannskap: passerat, ty jag hade, mycket sysselsatt på mitt håll, ej heller haft synnerlig tid -eller lust att rätt noga läsa tidningarne: Det varen lördagsafton, då jag anlände till patronens egendom, och händelsen hade -så fogat, att han dagen derpå var bjuden till middag hos församlingens kyrkoherde. Han proponerade mig att göra honom sällskap. På landet, åtminstone i vissa landsorter, anses det icke ohöfligt, utan tvärtom är det välkommet för värdfolketatt en bjuden granne till gästabudet medtager en resande vän. Jag kände seden och biföll med nöje hans propositionMed församlingens kyrkoherde, till hvilken bjudningen nu gälde, hade jag ej förra sommaren fått göra personlig bekantskap, ehuru jag fått afhöra hans Prödikan och som det är tjenligt att något veta om en person, innan man med honom kommer i beröring, så bad jag patronen säga mig något om församlingens förste herde. Han har, sade patronen, sicke varit här