Aftonbladet – 13 augusti 1858, sida 3

kyrkoherden; jag tänkte på min erfarenhet af det så kallade: fritänkeriet. Jag förklarade då huru högeligen det skulle intressera mig, om han ville meddela denna erfarenhet, och jag vågade förutsätta, att de andre herrarne önskade detsamma, hvilket de också bejakade. Rätt. gernan,. svarade kyrkoherden, skall jag meddela -denhändelse, som föranledde mitt. yttrande. . Men berättelsen blir något lång och torde komma att pröfva herrarnes tålamod. Derpå började han sålunda: Innan jag erhöll mitt nu innehafvande pastorat var jag komminister i —s församling i Stockholm. Under denna min tjenstbefattning fick jag ej blott. utöfva lärarekallet, utan ock sjelf ganska mycket lära, ty inom en stor församling i hufvudstaden förekomma så många olika slag af andeliga företeelser, som stå i närmaste samband med religionen, kyrkan och prestembetet. Ehuru inom. församlingen en underordnad kyrkans tjensteman,har jag bland olika stånd och klasser emottagit förtroenden af en mängd olikartade synder, samvetsförebråelser och. .samvetsbetänkligheter; jag har erfarit saker, som vittna om mycken samvetsgrannhet,: mycken omtanka. om menniskans högsta angelägenhet, men. också saker, som bevisat mycken samvetslöshet och. satt själasörjaren i: förlägenhet för valet mellan den ena: fch andra åtgärden i afseende på den Presterliga pligten: Själasörjaren meddelade samvefsförtroenden får denne icke uppenbara. Dock måste det tillkomma honom att, till undervisning och ledning för andra, meddela sjelfva de andliga företeelserna, om blott personernas namn -förtigas. De båda-andra presterna förklarade att de fullkomligt gillade denna åsigt. Vi hafva vjsserligen, återtog kyrkoherden,