Aftonbladet – 9 augusti 1858, sida 3

SYP, UPP He I SUSTLIv UI) SUVEDRBRLISVRAULISL, Gl deras vanliga taktmässiga skrik under tyngre J gemensamma ansträngningar. Efter dennes stormby följde ett ytterst häftigt regn, och vindens styrka minskades något, men fortfor temligen -häftigthela följande dagen. I Esneh skulle vårt folk ånyo företaga brödbakning. Vi måste derföre dröja der en dag och hade sålunda god tid att besöka det tempel, en lemning af det fordna Latopolas, son. ligger gömdt och begrafvet midt inuti den nuvarande staden. Det var helt och hållet öfverhöljdt af gruset efter den gämla staden tills Mohammed Ali händelsevis kom att dröja ett par dagar i Esneh år 1842. Han lät då gräfva ut den ståtliga portiken,. den enda fornlemning som denne: furste fått det infallet ati skydda från förstörelse och som otvifvelaktigt rör till de skönaste skapelserna af den senarc egyptiska bygnadskonsten. Denna portik eller försal är af jemförelsevis ungt datum: Mar Änner nemligen flera romerska kejsares namnsköldar, såsom Tiberii, Vespasiani m. fl:s uti dedikationen öfver ingången ochi det inre namnen af Trajanus, Hadrianus och Antonius. Till detta inre stiger man ned utför en hög irappa från de öfverhöljande grushögarne. Koionnerna, som uppbära det rikt målade taket hafva smärta proportioner och afslutas med sköna kapiteler, bildade efter blommorna af len heliga lotus och papyrus, hvilka fordom växte uti Nilen, men försvunnit samtidigt meå den -gamla visdomen och gudaläran. Hvarje kapitel företer en olika form, men är ständigt utfördt i en lätt och behaglig stil. Ännu skön-, jer man här och der spår efter de lysande gröna, blå och. röda färger, som foråom ökade prakten af denna tempelförsa!. Alla öfriga delar af bygnaden äro fortfarande begrafna under seklers hopade grus och sänd och ännu icke undersökta af forskarne i Egyptens arkeologi. Esneh är förvisningsorten för de offentliga danserskorna, ghauåzi, hvilka. förut uppehållit sig i Kairo och andra större städer i -nedrå Egypten. Paschän hade lagt en beskattning på dessa qvinnor och med detsamma gifvit dem tillstånd att offentligen uppföra sina lättsinniga dansar till den kairenigka allmänhetens förlustelsess Men ulemas, de högre solomitiske presternå, funno detta anstötligt och utverkade att alla ghauåzi bortdrefvos från hufvudstaden och öfriga orter i: Deltat, dels till. Keneh och dels hufvudsakliger till Esneb. .Och sådan är :konseqvensen hos dessa moderna färisgers,söger Wilkinson, att de, i verklig mening silande myggor och-sväljande ka-meler, tillåta män att offentligen anlägga dessa qvinnors drägt och dansa i deras ställe.v Dessa ghauåzi äro af en egen stam, måhända beslägtad medz zigenarne. Många bland dem skola ega en sällsynt skönhet; och:mer än en romantisk historia berättas om en skön men olycklig ghauåzi. Någon skönhet kunde: vi dock icke upptäcka hos de representanter af denna qvinnoklass, hvilka i lösa fladdrande drägter af brokiga färger svärmade kring med obeslöjade ansigten mellan cafeerna på stranden. Några bland dem buro en-mängd guldmynt, mest venetianska sekiner, upphängda på ett band rundt omkring pannan och hufvudet. Dessa ghuazi förvexlas: ofta med almehs eller de lärda sångerskorna. Dessa senare oro förr en ingalunda vanryktad klass af vinnor, hvilka, ofta nog med sköna röster, vid husliga fester föredrogo-arabiska ballader Her romantiska sånger. Numera hafva de urartat till vanliga gatusångerskor, som vandra kring och under sång tigga sitt uppehälle samt någon gång inkallas i haremerna för att roar de-sysslolösa .innevånarinnorna der med några berättelser eller någon sång, som möjigen ännu lefver qvar bland dem. i Om dansen af ghauazi får en resande i Pgypten höra högst olika omdömen. Sjelf Sar jag icke haft tillfälle att se denna dans ned anledning af hvilken S:t John anmärker: Alla Österns nationer hafva från de mest aflägsna tider haft sin förnöjelse i detta slag af: föreställningar, hvilket från dem öfvergick till Grekland -och Rom, -hvarest det försåg poeterna med ett välkommet -ämne för deras satir. Horatius, hvars Divus Augustus utån tvifvel hjelpt till att införa detta slags daös. eklagar ätt de unga flickorna hade fått småk rör den orientaliska stilen i dans, hvilken ydligen var populär i Rom; och Juvenalis, om hade rest i Egypten under en senare pe10d; omtalar derromerskas dansfSickorna. Aj nålnvingar, bevärade i grottorna vid Eilithyas ich i Thebes: grafvar, finna vi att de gamle ;yptierna hade likåledes gina ghauazi, hvilanvändes vid: deras ;husliga förlustelser för tt med sina vällustiga rörelser höja. effekten if de sånger, som brukades vid: deras -måliider. — Dessa ghauazis kofist är sålunHa irgammal, men var fordom sannolikt af ädtare: art änc den vidriga karrikatyr, som Be nuvarande .danserskorna framställa. Se här huru Bartlett tecknar en dans af dessa qvin-i. nör: Jag hade ofta önskat mig ett lägligt :illfälle att blifva ögonvittne till— dessa gha-; nazis föreställningar och trängde mig sålunfla fram mellan den blandade samling, som var ätt hopad kring sen-.upphöjd. platform, på bvilken flickorna dansade; och jag smickrade! mig sjelf med att vara obemärkt; ty vid så-; dana tillfällen som dessa är man icke anger! lägen om att blifva observerad. Men räin : frankiska hatt och den solskärm, som jag Bar. ishandmed anledning af hettan, röjde mig, och en af paschansofficerare reste: sig hastigt ; opp från sin plats, föste undan den gemena ; hopen och, tagande mig i hand, förde nig: upp på platformen samt nödgade mig att sitta: ned vid hans siday:sen utmärkelse, hvilken jag var lika ovillig att emottaga som hr HL stånd att utan änstöt afböja, pPlatförmen : var måhända. omkring 30 fot 1 fyrkant, dels öfverskuggad af träd och dels. betäckt med ett. simpelt skydd af palmblad; ettan var likväl nästan ;öfverväldigande. i Nilen flöt långsamt förbi, likt kokande olja, och allting i fjerrån var ett obestämbart flam, i mande af upphettadt töcken. Rundtomkring latformen:Övoro grupperade ett antal af :