Aftonbladet – 7 augusti 1858, sida 3

genten. — — Se här mitt förslag till en reförm i denna väg: Man hörer så ofta prester beklaga sig deröfver; att de äro besvärade och deras tid upptagen af verldsliga bestyr! Nå väl, låtom oss derföre befria dem så mycket som möjligt ifrån dessa verldsliga bestyr och ifrårr det dem besvärande jordbruket på deras boställen, för att bereda dem ännu mera tid att egna sig åt sitt vigtiga kall, nemligen att göra kristendomen till en lefvande sanning så väli deras egna som i folkets sinne, i ord och handling. Hvad! säger du, sådant vilja de icke sjelfva! — Hvad! svarar jag, de skulle icke sjelfva vilja? De skulle således sjelfva förneka sig vara Christi apostlar, och det för lön? — De skulle vilja göra sig till menedare på nya testamentet? Vilja förneka sin mästares, Christi förklaring: Mitt rike är icke af denna verlden,, och kanske vilja drifva motsatsen? — De skulle vilja behålla sina verldsliga bestyr, vilja vara politici, och sålunda sjelfva bevisa att de äro ovärdiga Christi apostlaembete, ovärdiga sitt höga kall och ovärdiga innehafvare af löneförmånerna för detta kall? — — Omöjligt — — — Men — till förslaget. — Dack måste viförst komma öfverens om följande grundsats: Hvarken staten eller folket är skyldigt att försörja andra embetsoch tjenstemän än sådana, som direkte, eller praktiskt, med sin verksamhet befrämja folkets förädling till själ och hjerta, eller folkets välstånd och trefnad. — — Äro vi härom ense, så följer: 1:o Att alla biskopsembeten indragas, såsom öfverflödig och onödig, fåfäng lyx i vårt fattiga land. — Domkapitlen, med en domprost till ordförande, kunna mycket väl sköta ordningen inom stiftet, i fall pastorerna förgäta sina åligganden inom hvarje sin krets. — Biskoparnes nytta motsvarar icke i något afseende de stora löneanslag de årligen uppbära, cirka 200,000 rdr på folkets bekostnad. 2:0 Att alla komministerbefattningar i de pastorater, som hafva blott en kyrka, skola upphöra och dessas boställen försäljas samt köpeskillingen anslås till löningsfond för en skicklig skollärare i församlingen. 3:0 Att alla pastorer befrias ifrån sina verldsliga bestyr och befattning med jordbruk, till följd hvar leras boställshemman böra försäljas för statskass: räkning, med undantag af derå befintliga och för pastor behöfliga åbygnader, hvilka. församlingen vid behof nybygger, men pastor underhåller rymlig trädgårdstomt,; samt med förbehåll af foder från det försålda hemmanet, för 2 å 3 kor samt ett par hästar Det förstås af sig sjelft, att dessa förändringar inträda först vid nuvarande innehafvares afgång. Löneinkomsterna vid hvarje pastorat regleras med afseende; på pastorernas hittills lemnade uppgifter å esamma till taxeringskomiterna, emedan dessa uppgifter böra vara de säkraste regulatorer. — Och då, enligt hvad pastorer ofta förmäla samt pastor i V. Wingåker, i sin uppgift till taxeringskomiten förlidet år skriftligen försäkrat, boställsafkastningen vanligast åtgår till arbetsfolket för hemmanets skötse m. m. samt då pastor blir befriad ifrån jordbruket: besvär, möjliga missväxter m. m., torde ej något slag: ersättning derföre i löneväg kunna komma i fråga. Men hvarje pastor bör dock hafva att påräkna si stort löneanslagsom betryggar honom och fanil, nödig lefnadsbergning. De löneinkomster, som hvarje församling nu lemnär sin pastor, böra äfven afses vid löneanslagens bestämmande, hvarefter hvarje pastor eger att i länsränteriet qvartaliter lyfta sitt lönanslag, hvaremo: statsverket genom sina uppbördsmän uppbär lönetri buterna af församlingen, dessa förvandlade i spanmå! eller andra effekter, som lösas efter markegång: På detta sätt komma både pastor, statsverket och församlingen att vinna. Den sistnämde i både moraliskt och intellektuelt afseende; ty det är klart ati pastor, sålunda befriad ifrån verdsliga och ekonomiska bestyr, skall egna all sin omtanka och uppmärksamhet åt sitt vigtiga och ansvarsfulla kall, att göra kristendomen till en sanning i församlingen, och sålunda bereda sig sjelf tillfredsställelsen att vinna folkets förtroende och tillgifvenhet... Låtom oss vidare se till hvad statsverket kan vinna genom att befria pastorerna från jordbruksbefatiningen och genom försäljning af de pastorerna hittills upplåtna kronohemman. Vi taga t. ex. Strengnäs stift i betraktande: — Der äro 102 pastorater, som innehafva 115 mantal till boställen. Dessa mantal äro upptagna i taxeringsvärde till blott 696,246 rdr. Således kan försäljningsvärdet öfverhufvud antagas till 10,000 rår för hvarje mantal. Statsverket erhåller då, i köpceskilling för dessa 115 kronohemman, 1,150,000 rår bko, och: detta i blott ett stift! För statsverket skulle 10, 12 å I5 millioner rår för alla i riket af pastorerna innebafvande kronohemman vara af oberäknelig nytta. Du äskar ock mina tankar om en bättre prestbildning. De äro i korthet följande: För en religionslärare anser jag såsom ett hufvudvilkor att han i grund känner Nya testamentet; att han inser och erkänner andemeningen deri, åter!ösningens vilkor, samt att hån kan tillfredsställande förklara kristendomens gudomliga sanning! Såsom hjelpstudier må nämnas menniskoslägtets historia och naturvetenskaperna. Den torra skolastiska dogmatikens fjettrar bilda ingen varm och kärleksfull religionslärare. Icke heller kyrkohistorien om presternas ordatvister och hårklyfverier, hvilka blott förvilla och föranleda till sofisteri. Det är — säger doktor Ödman — genom återlösningens enkla-nådelära i nya testamentet som prester ör väcka lif, frimodighet, hopp och förtröstan; det if, som sätter hjertat i verksamhet; den frimodighet, som höjer tanken till Gud; det hopp, som lättar bättringens första steg; och den förtröstan, som kröner bättringens fullbordan och seger. nÅterlösningens nåd är den enda sanna punkt, från hvilken han bör utgå, som sedelärare; och helvelsens eger är det sanna, det enda mål, bvartill han bi, träfva, såsom nådens härold till en återlöst verld, Den församling, åt hvilken han besluta! egna sit; if, fordrar undervisning af hans lära, styrka af nanc efterdöme ; undervisning till kristligt sinneslugn, genon: Å hjertats förädling, förenadt med kristlig dygd; ett sin1 neslugn, bygdt på grunder, som icke svigta; en dygd som genom sann kraft höjes till ett renadt hjertas I frivilliga offer; efterdömen, som tala i sina verkningar, I : som framställa. dygden i dess fulla behag, bevista möjlighet och segrande förmåga! ; Se der i korthet .mina tankar om en prests ovil. ? korliga åligganden. Men en sådan prestman hör ! ock af samhället varda försäkrad om sin behöfliga Iefnadsbergning, så fort han, med ullförlilliga bety, om förenämde ki j la imde kunskaper och vetande, erbjuder samhället sin verksamhet i sitt valda kall, på det att I v icke hans kraftfulla ålders styrka må borttvina il! adjunkturens magra; själförslöande tidsfördrif;och I han: först på ålderdomen, då orklösheten inträder, kan motse en timligberguing, just då han borde afträda sin plats åt yngre, friskare krafter och förI måger! L — (Insändt.) Då numera så mycket göres för hufvudstadens för: Å . skönande och ännu mera skrifves derom, kan man ei fl. underlåta att med förundran snmärka att ingenting I hvarken blifvit gjordt eller skrifvet för bortskaffan åå sir