(Insändt.) Då numera så mycket göres för hufvudstadens förskönande och ännu mera skrifves derom, kan man ej underlåta att med förundran anmärka att ingenting hvarken .blifvit gjordt eller skrifvet för bortskaffandet af. tvenne missprydnader af gröfsta art, neml, le riddarhusgränden omgifvaude rucklen och rådhusets röna plank med derinom befintlige diverse uthus. När man ser dessa smutsiga och irreguliert upp: förda, om den råaste smaklöshet vittnande diverse hus och plank omgifva och till en del bortskymma bygnader, som utgöra hedrande minnesmärken ai af våra förfäders smak och bygnadskonst, så måste man med förtrytelse fördöma både den barbarism som tillåtit uppförandet af sådant skräp, och den barbarism, som tillåter detsamma stå qvar. Ifrågavarandebygnader; bredvid så förnäma grannar, kunna ej annat än väcka harm hos hvarje bildad svensk, — men missaktning och åtlöje hos främlingen, som med skäl i hufvudstader vill och tror sig finna bevis på nationens bildning och smak, Det är väl således ej för djerft, att i smakens namn uppmana vederbörande att börtskaffa dessa hufvudstadens skamfläckar, W. X.— SFYLIIDES KIRSO