Aftonbladet – 6 augusti 1858, sida 3

behofvet för bedrifvandet af sockerbruket är betäckt med tillgången på betor. Fabriken köper hvitbetorna hos delegarne till faststäldt pris, och delegarne äro sålunda betryggade för sin hvitbetsskörds afsättning. Det lilla bolaget underhåller sockerbruket gemensamt och får så väl vinst på hvitbetornas odling som den vinst sockerbruket lemnar. Sådana bolag finnas. som redan första året tått anläggningen af sockerbruket ersatt. Endast denna ordning för anläggningen lemnar goda resultater, men aldrig när man börjar anlägga sockerbruk. utan att hafva sjelf en enda hvitbeta att skörda. Jag har skäl att tro samma ordning för anläggningen kunna lyckas här i landet och hvitbetsodlingen kunna blifva allmän inom några få år. Någon gång skulle man möjligen funna tillfälle att börja med bränvinsbränning af hvitbetor, och sedan utbyta brännerierna mot sockerbruk. Denna produktion medförer dessutom många andra fördelar. Inom några månader äro hvitbetorna förvandtade till socker. Hvad i dag tages såsom hvitbetor utur jorden är redan inom 3 dygn törvandladt till råsocker, för hvilken hvarken afsättning fattas eller så stor prisskilnad och priskonjunkturer hastigt inträffa som för bränvin. Råsockret låter lättare magasinera och transportera sig utan förlust än bränvin. Dessutom har denna tillverkning ej på jordbruket i det hela den menliga inflytelse som spanmålsutförsel, med hvilken tillika utföras vissa till spanmål förvandlade gödningsämnen. De för spanmålsexport erhållna penningar representera ej dess nationalekonomiska värde. Den jordbrukare deremot, som är tillika sockerproducent, försäljer ej det minsta af några egentliga gödningsämnen. Om sockerbruken t llhöra några nära hvarandra boende jordcgare, så får hvar och en sin andel af utpressade hvitbetor; han använder det till föda för sina husdjur och derigenom skaffa sig ny ödsel. Hans jordbruk blir genom dessa förändringar ej i det hela mycket förändradt: han har endast frambragt en produkt som är lättare säljbar. Jag vet nog att talrika röster höja sig mot sockerproduktion inom Sverge. För det första — heter det — skulle handeln, det vill säga importen, derigenom komma att lida ofantligt. Ja, ett mindre antalskeppsladdningar socker skulle våra grosshandlare införa. och handelsvinst och fraktvinst derför komma att saknas. Monopolisterna på rafineringen aj indiskt socker skola ej underlåta att instämma häri och framförallt framhålla förlusten för staten på införselstullen för utländskt råsocker. naturligtvis utan att tala om tullinstitutionerna. Man bör likväl kunna hoppas klarsynthet nog hos rikets ständer af jordegarnes klass. och en god del af det icke handlande borgareståndet för. att de må begripa att hvad som icke skadat tullafkastningen inom tyska tullföreningen ej heller kan skada den här. och att vinsten för landet i det hela är ojemförligt öfvervägande både saluaccis, fraktförtjenst och tull. 0.6