Aftonbladet – 3 augusti 1858, sida 2

är dyrbatare för mig än destörsta europeiska gelebriteters, och jag skall i hela min lifstid noggrannt bevara den... I. Antibes var jag i stånd att få mig. några par strumpor och en blus, tack vare den beskedliga värdinnan på Hötel dela Poste, hvilken bestyrde för mig som en mor. Hvad Koh tänkte eller anade behöll :honi för sig sjelf; och hörn tvättade mina sönderrifna och blödånde fötter som en redlig qvinna, full af deltägande och ömhet för lidandet, det måtte visa sig i hvilken skepnad som helst. S Min sklädsel (måste likväl ha sett något grotesk och löjlig ut;!ty påföljande dagen, när jag steg ur diligensen i Marseille, väckte mitt utseende Mmycken munterhet bland de kringsände bland -hvilka en, pekande på mig, sade: Hvilken grann ungherre! Jag slår vad att han är hitkommen för att gifta sig. i Det mottagande, hvilket mötte mig på Hötel. du Midi, dit jag gick in för att få rum, styrkte mig i denna tro och gjorde mig uppmärksam på nödvändigheten att utan dröjsmål förse mig med en mindre besynnerlig kostym. Jag gick derföre genast till en hattmakare och en skomakare samt till ettmagasin för färdiggjorda kläder. En timma senare var jag åter klädd som en herre. Den klädnad, som passade .mig bäst, var en svart; jag såg ut som om jag var klädd i sorgdrägt. Ne ilade till Fantasio, hvilken emottog mig såsom en Vän emottager en kär, kär vän, hvilken han misströståt att någonsin få återse på denna sidan grafven.. Innan jag lemnade Genua, hade jag föranstaltat om att underrätta honom om min möjliga ankomst till Marseille inom få dagar; men som mer än en vecka förflutit utan att han såg mig eller fick höra någonting om mig, hade han deraf dragit den slutsats, att mitt försök till flykt hade misslyckats, och att jag hade fallit i polisens händer. Stor var derföre hans glädje att se mig välbehållen och frisk; och stor var äfven min att ännu en gång finna mig vid en tillgifven väns sida, Min glädje blef dock snart dämpad vid åsynen af den förskräckliga förändring, som försiggått i Fantasios utseende. Han var så! blek, så mager, hans kinder voro så infallna! Han var blott en skugga af sig sjelf. i Hvad fattas dig?) sade jag; du ser så; sjukiut RR i