Aftonbladet – 3 augusti 1858, sida 2

hus. Så snart jag kom ut på vägen, samlades omkring mig en grupp af personer, fulla af nyfikenhet att höra mina äfventyr och detaljerna af min öfvergång öfver Var. Jag fann likväl, att nästan alla mina åhörare icke trodde på att jag hade utfört den bedriffen ensam och utan bistånd. Några drogo till och med icke i betänkande att öppet yttra denna tanka. Huru kunde de förmå sig att tro, det jag, som icke kände till floden, skulle icke allenast ha vågat, utan äfven verkstält det som den äjerfvaste: bland -smugglarne skulle ha tyggat tillbaka för att försöka denna tid på året? . enouil, hvilken med icke doldt föråkt bemärkte denna otrö, frågade dem, om de ansåge herren för.en dufunge; och när jag lyssnde till deras samtal, -kände jag en panisk förskräckelse vid åtarikan uppå huru nära jag varit att förgås. ! Medan vi voro sålunda sysselsatta, hvem kom der småleende och med hatten i handen? Det var min förföljare, qvartermästafen. Han sade, att hati komi för att lyckönska mig till min räddning och bedja mig förlåta hörom den obehagliga åtgärd, hvartill han varit tvungen af sin tjenstepligt. Han slutade sin oration med en begäran, att jag ville ge honom guldmynt i wvexling möt. tvåhundra franosi silfver. Jag samtyckte utan. tvekan; men jag blef ;verkligen rädd för att jag skulle mista allt mitt guld, om der komme dylika förslag från två andra af regeringens tjänstemän. Fenouil gaf mig en förklaring öfver detta något besynnerliga -begär efter. guld hos -styrelsens employds i Pont Saint Laurent, hvilken jag Helt och hållet glömt. Lyckligtvis afbröt diligensens ankomst detta nya slags trafik. ; Fenouil skref med blyertspenna på en papperlapps Fenouil, Pierre, Prepos des Douanes de la Brigade de S;t Laurent, Var — Om en stackars tulltjensteman någonsin kan bli er till någon nytta, — började han och gaf mig pPapperslappen, men han kunde icke tillägga -ett enda ord. Jag tryckte hans hand, för mycket rörd af hans okonstlade hbjertlighet, för att vara i stånd att tala... Farväl! farväl! Och diligensen rullade bort. Gud välsigne dig, arme tulltjensteman,. ty ditt hjerta skulle ha gjort heder åt en Marechal -de France! Din egenhändiga skrifvelse