Aftonbladet – 28 juli 1858, sida 3

den vid försöken att lägga ut er subatlantisk kabel är detta det mest nedslående, genom den dervid gjorda erfarenhet, att sedan allt hvad mensklig omtanka ock vet nskap förmå varit användt för att betrygga nedläggningen, återstår ändå något hinder på oceanens botten, som man icke mäktar värja sig emot, emedan detta hinder måste för alltid blifva lika oåtkomligt som det djup der det harsitt tillhåll. När skeppen mött hvarandra på nytt, skedde genast den tredje och sista sammanfogningen, som nedsänktes på öfver 2000 famnars djup klockan 7 samma afton efter skeppsuren. Som Agamemnons kolförråd började blifva medtaget och begge skeppen redan hade utlagt några hundra miles kabel sig emellan, så öfverenskoms, att om kabeln brast på nytt, innan hvartdera fartyget hade aflägsnat sig 100 miles ifrån mötesplatsen, skulle de vända om och göra en ny fog; och att då Agamemnon i-sådant fall måste segla tillbaka, skulle Niagara vänta på den 8 dygn. Om åter 100 miles hade öfverskridits, skulle skeppen icke återvända till mötesplatsen, utan hvartdera styra omedelbart till Queenstown., Med detta aftal, som begge fartygen kunde iakttaga noggrannt till följd af den ofvan öfverenskomna utläggningshastigheten, skildes de åt på nytt, medan kabeln jJemt sjönk ned emellan dem. De förlorade hvarandra snart ur sigte i den kulna dimma, som hela tiden låg öfver mötesplatsen. Likasom förut lopp kabeln ut jemnt, och ingenting var mera regelbundet än uthalningsmaskineriets gång. :Skeppets hastighet var blott 2 knop, medan kabelns hade 3 till 314; och en påkänning af 1500 . Småningom ökades hastigheten till 4 knop för fartyget och 5 knop för kabeln, och spänningen till: 2000 . Denna hastighet och spänning fortforo med obetydliga förändringar nästan hela måndagsnatten. Mot midnatten märktes likväl, att medan skeppets fart fortfor oföränIradt, minskades kabelns med nära en knop i timman, oaktadt dynamometern icke visade större spänning än 1500 . Denna förändring kunde blott förklaras på det sättet, att vattnet hade blifvit betydligt grundare och att fartyget i sjelfva verket for fram öfver ett högt underhafsberg. Omkring en timma senare ökades både fart och spänning hos kabeln och antydde att denne sjönk ned på sluttningen af det numera öfverfarna bergets östra sida. Med undantag häraf märktes ingen förändring om måndagen och ej heller hela tisdagen. Ofvandäckskabeln, som legat så tungt på vårt fartyg och ännu tyngre på allas våra sinnen under de genomgångna stormarne, begynte nu hastigt försvinna, och kl. 12 om tisdags middag, den 29, hade 76 miles blifvit utlagda, medan skeppet tillryggalagt omkring 60 miles. Allt tycktes ge de bästa förhoppningar, och den enda anledningen till bryderi var nu, att ofvandäckskabeln måste taga slut omkring kl. 11 på natten, och att manskapet då skulle nödgas att i mörkret hala fram den stora snara, hvarmed kabeln på däck var ihopfogad med den på däcket närmast inunder. Detta var visst ganska ledsamt, men samma förrättning hade skett lyckligt, ehuru vid dagsljus, under försöksexpeditionen i Biscayabugten, och hvarje försigtighetsmått vidtogs a.t förekomma allt misslyckande nu. När skeppsuren visade 9 och 146 miles hade utlagts på en sträcka af omkring 112 miles från mötesplatsen, återstod blott sista laget if ofvandäckskabeln. För att lätta öfvergången till den andra kabeln, hade skrufhjulets nastighet minskats småningom ifrån 30 till 20, nedan uthalningsmaskinen minskats småninsom ifrån 36 till 22, och vid denna fart gick ithalningen vidare med största jemnhet, melan dynamometern visade en spänning om 2100 I. Hastigt och utan ett ögonblicks örebud eller inträffandet af någonting, som unde röja orsaken, brast kabeln. Kanonkottet, som på nytt förkunnade olyckan för Valorous, bragte alla på Agamemnon attrusa ipp på däck, ty ingen trodde på ryktet, som ikt en löpeld hade spridt sig till hela besättlingen. en maskineriet stod der orörligt, nedan kabelstumpen slängde hit och dit utanör skeppets spegel. Det föreföll nästan möjligt att en så hastig och obotlig tilldraelse kunnat ega rum, och naturligtvis funnos n mängd fintliga gissningar genast tillhands, om på det solklaraste upplyste huru och varföre kabeln måst brista. Det minst tydiga i allt var likväl huru en kabel, som utåt ela sin sträcka profvats att förmå bära 6944 tan att brista, kunde brista för mindre än 240 E, under en fullkomligt lugn natt och å gynnande omständigheter i öfrigt, att föryandet af dem icke är att påräkna ofta. Eni: llmän dysterhet rådde den natten ombord på I: igamemnon; ty expeditionens framgång hade rån först till sist upptagit allas tankar; allal ade sträfvat derför och icke skytt hvarken nöda eller fara, utan kämpat emot hvarjel inder och missöde med en ihärdighet och n hängifvenhet, som voro öfver allt beröm. Omedelbart efter olyckan hölls en kort rådplägning emellan befälet på Agamemnon; och edan det upplysts, att afståndet från nötesplatsen blott med 14 miles öfverskred le öfverenskomna 100, samt att mera kabel unnu fanns ombord än hela förrådet var vid örra årets utläggningsförsök, öfverenskoms utt ännu göra ett försök. För femte gången ltså vände Agamemnon bogen vesterut och träfvade till mötesplatsen. Följande dagen Blåste åter hårdt ifrån sydvest, under töcken ch regn, och torsdagen den 1 Juli ingaf var: nh on on Tr RA RET ERT YA TRA