Aftonbladet – 28 juli 1858, sida 3

min farbror, kaniken, hvilken bodde endast några få timmars väg från Ventimiglia, i afsigt att förmå den gamle mannen att åtfölja honom dit. Huru förvånad och glad blef icke min bror, när han fann att vår farbror redan blifvit fullkomligt underrättad af min vän doktor Palli om allt hvad som händt mig sedan jag lemnade kaptenen! Hvilken tröst att höra att jag var fri, att jag hade mitt förnuft i behåll och var i någorlunda säkerhet! Då min brors resa till Ventimiglia således syntes ig rättade han sig gerna efter doktor Pallis tillstyrkande, att så litet bestyr som möjligt skulle ega rum för min skull, och att något möte emellan oss helst borde undvikas; derföre åtnöjde han sig med attstanna qvar hos min farbror, för att vara till hands, om så erfordrades. Ett pålitligt bud skickades till doktor Palli med det nya passet, hvilket kom mig tillhanda genom Ercole. För andra gången föranstaltades, med doktorhs tillhjelp, om medel för min flykt till Frankrike. Ercole hyrde en båt och två karlar, på hvilka han sade att vi kunde fullkomligen lita; men som polisen höll strängare uppsigt än någonsin på alla kommande och farande, beslöts, att jag skulle gå till fots till :Mentone och der stiga om bord. Mentone är en af de tre städerna i furstendömet Monaco, en lilliputisk sjelfständig stat, infattad, likt en juvel, i sardinska området, Aftonen före den dagen, som var utsatt till min andra afresa från fäderneslandet, kom doktor Palli att taga afsked af mig. Jag fick då tillfälle att tacka honom af mitt innersta hjerta och öfverlemna till honom den summa, som han hade gått in på att betala de två förhyrda karlarne, när de skulle återkomma med ett betyg att jag vore i säkerhet. Det var väl att vi råkades den aftonen, och att jag fick uttrycka min erkänsla för en som varit