Aftonbladet – 28 juli 1858, sida 3

en sluttande plan, på hvilken en person kunde utan svårighet glida ned till marken, Ercole tillade: I händelse af öfverrumpling försök icke att fly, det vore fruktlöst, utan begif er till träden, som ni ser der neren, pekande på några icke långt bort; klif upp någotdera. af demy och blif lugnt qvar der! Om jag saknar er, skall jag söka er der och draga försorg om er säkerhe., tsigten att glida ner ifrån ett fönster och sedan klifva upp i ettträd var visserligen icke mycket lugnande; men försigtighetsmåtten emot fara och den allvarliga ton, med hvilken föreskrifterna gåfvos, öfvertygade mig om mannens . uppriktighet och goda vilja. Man bör komma ihåg, huruledes på den tid, hvarom jag talar, en despotisk styrelse, understödd af fördomsfulla män, hvilka voro rädda om sina privilegier, hade demoraliserat alla klasser, och att jag egde anledning att tacka Gud; såsom jag gjorde, för det jag hade att göra med en Person, på hvars redlighet och öfverlagda beslut att rädda mig jag icke kunde tyifla. Jag måste nu säga några få ord om kaptenen. Så snart jag lemnat fartyget, återvände han till Genua, der han strax gtck till min familj, icke litet flat och misslynt öfver historien han hade att berätta. Han förmälde, att jag hade blifvit tokig och hade troligtvis antingen fallit ett offer för min egen ursinnighet, eller blifvit tagen af polisen, Hela min familjs bestörtning, min mörs ångest och förtviflan kunna lätt begripas. Likväl, sedan min yngste bror anskaffat ett annat pass i stället för det kaptenen sade honom att jag rifvit sönder, begaf han sig genast åstad till den staden. nära hvilken jag hade gått i land, för att efterhöra och utröna hvad :som hade blifvit af mig; och se efter, om det ännu vore någon möjlighet att gagna mig. Under vägen gjorde han ett besök hos