Aftonbladet – 28 juli 1858, sida 3

för mig såsom en andra försyn, ty jag återsåg honom aldrig. Frid vare öfver honom! Allting var färdigt, karlarne och båten väntade på mig i Mentone, och på landsvägen åtgick för mig ungefärligen en timma för att hinna fram till dem; men vi hade glömt att taga i beräkning väder och vind, och, såsom olyckan ville ha det, en storm uppväxte och blåste ursinnigt utan afbrott i tre hela dygn. På fjerde morgonen saktede den sig, och Ercole sade till mig, det han tyckte att vi borde afresa. För att undvika hvarje fara, som kunde uppstå genom ett möte, om jag åtföljde honom klädd såsom herreman, hemtade han åt mig en gammal halmhatt, en yllesammetströja och ett par byxor, hvilka ursprungligen varit hvita, men nu voro af en obestämd färg samt lappade öfverallt, Jag skulle passera för hans systerson, som följde med honom till Nizza för att köpa unga olivplantor, hvilket skulle vara ett giltigt skäl för det vi voro på bergen, ty Ercole hade i sin stora försigtighet gjort upp den plan, att viskulle lemna stora landsvägen så snart som möjligt och gå in på en korsväg längre än allmänna vägen, men tjenligare för mig. Vi begåtvo oss åstad omkring middagstiden, och efter nio timmars tröttsam vandring kommo vi fram till Mentone. Fastän det var afton, hade vi ännu något dagsljus. Ercole bad mig vänta i en lund af unga olivträd nära hafskusten, och än en gång gömmande mig under en hop qvistar, gick han sjelf att kunskapa och se efter om allt var i ordning. Denna gång behöfde jag icke vänta länge, ty han kora nästan strax tillbaka för att säga, att allt Var säkert och att karlarne och båten voro i beredskap några alnar derifrån. Vi sprungo ned åt stranden och inom få minuter var jag ombord, För mig var dock icke slut