Aftonbladet – 26 juli 1858, sida 3

be—— 2 00rsiddl (Insändt.), Berzelil staty. På de anmärkningar, hvilka A. den 17 dennes framstält angående Berzelii staty och statyer i allmänhet, har den 22 en insändare, hvilken vi, för samtalets underlättande, vilja kalla X., svarat. De konsthistoriska fakta, hvilka X, anfört, måste viunderskrifva och kunna ej jäfva dem. X. torde dock erinra sig, det anmärkningarne framkallats, ej till följd af något afvikande från dagens gängse åsigter,. utan emot just dessa åsigter. A. har förestält sig,. att för konsten gifvas vissa, eviga lagar, dem ingen. ostraffadt trampar under fötterna; att dessa lagar ej stiftas eller kullkastas genom något maktsprålt af den eller. den mästaren, utan att den eller dem blir mästare just i samma mån han lär känna dem och göra sig och menniskoslägtet dem till godo. Fan har trott, att dessa lagar ej få eller kunna stå i strid mot. det sunda, granskande förnuftet, och derförehar detta varit ledaren vid den undersökning han: verkstält med nutidens antagna konstlagar, vid det prof han låtit dem undergå, och som han trott sig: märka att de ej uthärda; hittills åtminstone har hax trott det; ty det enda till försvar för dem, som; X. anfört, är att de, följts af Rauch, Tenerani m. fl. — men namn äro inga skäl, få ej vara det, åtminstone kan förnuftet ej erkänna dem såsom sådana. För den stora massan, publikemw, säger X., för hvars åskådande dessa bildstoder onekligea äro utstälda på offentliga platser, kunna dylika apoteosframställningar icke annat förefalla än obegripliga — Detta anser nu X. gälla för ett skäl. — Men skall då konsten ställa sig på den stora massans låga ståndpunkt, . skall hon neddragas i stället att hänföra? Är det. j— ton REIEEEEERKXK RE