Aftonbladet – 26 juli 1858, sida 3

TIRANA OST synnerliga uppförande. Efter en minuts ne,ggrann forskning släpte han. mig, grep i mitt hår med begge händerna och utropade med: förtviflad ton: Han är galen! Han är galen. Annu är jag icke alldeles galen, svarade: Jag, bemödande mig att synas lugn, — men Jag skall snart bli det, om ni icke sätter måg i-land. Sätta er i land ? svarade kaptenen; d et är ett godt infall, Vet ni icke, att jag HN ka så gerna kunde kasta er tillbaka i hafvet? I land! Åh, det vore en säker död. . Tänk. på er stackars mor! Hvad skulle hons äga, efter alla de löften jag gaf, att föra er tryggt till Frankrike? Gode Gud! Hvad fattas , er? Då han såg att jag gaf föga akt på hans c xd; Hvad fattas: er? Hvad är ni rädd för här 2 Hvad betyder allt -detta? frågade han my feket oroligt. Tar ni oss för mördare ? fr? igade Spalatro med den mest skrämmande bi ferhet. Huru han hade gissat mina tankar yet jag ickef men att han gjort det, derom, var jag fullkomligen viss. a För Guds-skull; blif ie! e ondt bad jagNi kan lätt se att jag i ske är rik tigt redig, och jag känner att om jag icke får lemna fartyget, blir jag tokir gSätt mig : i land, jag bönfaller derom, sät mig i land i Tvisten räckte sm stund. Ja g är skyldig kaptenen den rö! tvisan att säga, dethan gjorde och sade allt P söjligt för att af: vända mig från nitt öfverilade, uppsåt. Mina b öner och fordringar besvarades med vädjar ide icke allenast till M.tt förnuft, utan ock till mina milAÅare och bättre känslor; han 1 mnade ingenting oförsökt. Mer än en gå ng kände jag mig rörd; mer än en gång vac kladejagi mit! beslut; men hvarje gång, genotr : n en :oförklarlig fatalitet, blandade Spalatros röst sig plötsligen i samtalet och underlät a ldrig att återväcka mina tvifvel, (Forts,)