Aftonbladet – 24 juli 1858, sida 2

RS NNHF Vnnnnvnss(tfn TntTlTlTlTlRTlnTlTnrnTRlTnTnNTnNUrlTNTpoossso hi nn sig ned på stranden, följde jag hans exempel med. samma letargiska ..undergifvenhet -som jag hade visat och känt alltsedan jag lemnade Genua. Många efter hvarandra följande tankar sväfvade genom. min: hjerna, ingrafda i mitt minne, men hvilka icke kunde uttryckas med ord, likt den mängd af ansigten: man ser gå förbi i en folkträngsel, eller som visar sig i våra drömmar, tydligt närvarande för vårt inre sinne, men hvilka, när vi bjude til att urskilja dem från andra, undfly oss, likasom skuggor, hvilka ett barn bjuder till att taga fast. Hem, fädernesland, vänner, allt så kärt, och dock så aflägse. Marken, på hvilken jag trampade, och som jag trodde mig ha för alltid lemnat, brände under mina fötter. Detvar ingen ro, ingen hvila för mig, när jag låg utsträckt i min fosterjords famn; ler var endast en sorglig röst, som genljöd min själ, likasom vinden, när den suckar och hviner genom skogen under sitt stora förhärjningsarbete. Ur detta ängsliga och, bittra tillstånd väck:es jag af kaptenen, som pekande visade mig len lilla båten vi hade lemnat vid la Lanterna, liggande tätt framför oss vid stranden, och en person stående upprätt i densamma samt görande tecken åt oss. Ingen tid att. förloran, sade han. Vi sprungo begge så fort vi kunde, och roppade i båten; kaptenen tog sjelf ett par !ror. Snart voro vi vid sidan af kuttern, kyndade upp på densamma, och satte ändt:gen ut för att uppnå vår bestämda hamn i rankrike. Oaktadt alla ofvannämda uppskof och hinler var klockan icke mycket öfver elfva när i lemnade San Pier dArena. Aftonen var å lugn, att knappt en sqvalpning syntes på jön; det hade derföre iske varit till något vagn att hissa segel, och karlarne fortforo att o, hållande sig nära intill stranden. Emot lagningen började vi få känning af att en ris blåste upp; seglen hissades, och snart närkte jag fartygets hastigare. rörelse. tEorts. följer.)