Aftonbladet – 23 juli 1858, sida 2

er. De för landets odling och ett bättre brukningss ätts införande så vigtiga laga skiften häffa fortgått ned den hästighet, att på flera ställen landtmätarens id knappast varit tillräcklig för uppfyllandet af önkade uppdrag, och allmogens förmåga att bära de ned dessa skiften förenade kostnader har, med de tvägar som förut funnits att anskaffa medel till: lessa, ej varit satt i fråga. Ett annat förhållande har nu inträdt. En uppoffeing för en mindre bemedlad jordbrukare, om än tilltt nyttigt företag, af några hundra riksdaler; som ör ett år sedan ansågs ringa, måste nu betraktas om betänklig, om ej omöjlig; och jag vågar deröre påstå att, derest ej medel på iågot sätt berelas för underlättande af laga skiften, dessa måste nställas eller åtminstone uppskjutas intilldess bättre ider komma. ; Att mycken jord ännu återstår att skifta, kan man inna af den tablå öfver skiftesverkets ställning i riet vid slutet af år 1850; som finnes intagen i öfrerdirektören och riddaren L. B. Falkmans till Kongl; Maj:t ingifna berättelse om sin i riket år 1851 för etagna embetsresa, hvaraf inhemtas att förmedlade nåntal, som -undergått faststälde eneller laga skifen m. m., då utgjorde i Jönköpings län 1370 ochi Sronobergs län endast 958 mantal, då det deremot. iterstod att skifta i förstnämde län 1662 och i det enare 1534 förmedlade mantal, oberäknade sådana remman och egendomar, som troligen aldrig komma utt undergå laga skiften. Med skäl kan man häraf sluta, att om än skiften ortgå såsom under de sist förflutnå: 30 åren; ännu 10 å 50 år erfordrås för att i desså län bringa dem ill slut; och att ett tillfälligt uppehåll menligt skulle nverka på jordbruket, är min fulla öfvertygelse. Jag anser att det derföre vore väl, om staten kunder något underlätta skiftenas fortgång; dels genom biliga amorteringslån till : mindre-bemedlade delegare,: som efter detta läto skifta sin jord, dels genom högre Alyttningsbidrags anordnånde till dem; sony i följd af skiften måste utflyttå. Dylika flyttningsbidrag haffar väl alltsedän 1830 erhållits och verkningarne deraf varit mycket välgörande för skiftens framgång; men beloppen af de bidrag, som då beviljades, qvarstå annu oförändrade, liksom. principen att endast minimum af beståmda. bidraget efter mantal ännu tilläm-. pas, utom i det fall att hela flyttningskostnuden fyra: gånger öfverstiger minimibeloppet af understöd efter mantal. -Arbetskostnader och mäterialier hafva-sedam1830 blifvit. minst fördubblade, och -med anledning; deraf vore det, enligt min -åsigt; önskligt -om-staten med något högre belopp än som hitintills skett kunde bistå de utflyttånde. — Jaäghar nyligen slutat ett laga skifte i min hemort, efter hvilket af 24-delegare de 18 måste göra utflyttning, ech enligt uppgjorda värderingar kommer flyttningskostnaden endast för de gamla husen i denna by att uppgå till omkring 5000 rdr, men flyttningsbidragen af staten. ha, enligt kongl.-kungörelsen den 25 Juni 1830, endast kunnat. föreslås till något öfver 1400 rdr. Enär de flesta af omnämde delegare förut äro skuldtta, har jag nu omnämt detta fall för att visa-skäl r min åsigt om behofvet i allmänhet af högre flytt ningsbidrag af staten och, om möjligt vore, äfven af lån, efter andra grunder än för de förut anslagne så kallade odlingsoch skifteslånen. Hvad framstälda frågan om särskilta egodelningsrättsdomares tillförordnande inom hvarje län angår, så anser jag att en sådan åtgärd visserligen vore önskvärd, helst -på de orter der ofta påkommande ombyten af ordförande i egodelningsrätt erfordras och -det.derjemte. inom samma län kan inträffa, att ordföranden i den ena egodelningsrätten kan hafva olika åsigter i skiftesmål med den i en annan, hvarigenom olika tillämpning af skiftesförfattningarne måste uppkomma, ledande till mehn och övisshet både: för landtmätare och jordegare. Om derföre särskilt domare för hvarje län kunde tillsättas, vore det allt skäl att hoppas att de delar af skiftesförfattningarne, som nu äro tvetydiga och beroende af olika tillämpoing, . bäst kunde förklaras vid sammanträden mellan .domaren och landtmätarne, hvarigenom många tvister efter skiften med thy åtföljande tidsutdrägt och skada för jordegare efter all sannolikhet skulle kunnä undanrödjas. Ingeniören 4. Nyander förordade i sin skrift bhufvudsäkligen detsamma. I det från förste landtmaätaren i Upsala län CFalck inlemnade skriftliga yttrande förordades äfven understöd åt skiftessökande och tillsättande af särskilta egodelningsrättsdomare i länen. Förste landtmätaren borde der vara sjelfskrifven ledamot och åtnjuta befrielse från sin befattning med de allmänna göromålen jemte tillökning i. lön. Den fjerde skriften var ifrån majoren 4; Asplund i Wisby och afhandlade frågans: senare del. Han föreslog att skiftesmålen borde, i likhet med den tis den då enskiftena pågingö, handläggas af konungens befallningshafvande, med en landtmätare såsom 3ekreterare eller föredragande, med rösträttighet vid besluts fattande; att dertill förste eller andre landtmätaren i länet borde utses, eller, i händelse ingen af dessa befunnes lämplig, någon annan dertill qvalificerad landtmätare inom länet förordnas, Härigenom skulle skiftesmålen i verkligheten blifva afsöndrade från och oberoende af häradsrätterna, och mera skyndsamhet i handläggningen kunna påräknas; den dryga kostnaden, som med det nuvarande rättegångssättet tillskyndas jordegarne, blifver till största delen afskaffad, samt slutligen derigenom, att en landtmätare blefve föredragande, förhoppning vara-att skiftesmålen skulle blifva med sakkännedom granskade och pröfvade. Skulle syn å stället vid någöt tillfälle erfordras, kunde föredraganden till dess förrättande erhålla uppdrag, och förf. vore öfvertygad att undersökningen i sådant fall skulle biifva med samma oväld och noggrannhet förrättad som af en för tillfället tillkallad biträdes-landtmätare, i närvaro af häradsrätt och nämd., Häradshöfdingen Wahlbom behandlade första delen af frågan, eller om underlättande åtgärder för laga skiften, och uppträdde dervid emot hr Asplunds förslag, som helt och hållet stödde sig på de förut befintliga stadgarne; dessa hade nemligen fr längesedan visat sig särdeles olämpliga för ändamålet, särdeles hvad angår konungens befallningshafvandes deltagande i skiftesmålens behandling; derföre hade man också frångått detta händläggningssätt, och att gå tillbaka till detta gamla kunde väl ej rekommenderas, helst som de nya egodelningsrätterna befunnits vara ganska goda och i de flesta fall uppfylt sitt ändamål. Deremot skulle det vara ganska nyttigt, om särskilta domare kunde tillsättas i hvarje län ensamt för skiftesmålen, men döck ensamt på det vilkor att skiftestagarne icke skulle derföre behöfva vidkännas några större kostnader, utan att staten skulle gifva anslag till de dervid oundgängliga utgifternas bestridande. Något annat, som härvid äfven borde göras, är, att landtmätare skulle få lön på stat, och att arvodena för hans arbete nedsättas; ty nu äro kostnaderna till honom så stora, att de oftast afskräcka hemmiansegare från att söka laga skifte. Häradshöfdingen Thorn förklarade, att det skulle vara en synnerligorättvisa mot alla dem, som förut gjort laga skiften, om mån nu skulle förmå staten att svara. Tankeii på min mör i hennes öf