Aftonbladet – 23 juli 1858, sida 2

att svara. Tanken på min mor i hennes öfvergifna tillstånd gjorde henne vankelmödig: Kaptenen hviskade åter till mig att vi skulle gå, ty eljest skulle vi förlora karlarne, som han hade hyrt. Säntina såg så lugn och sansad ut, att jag ansåg det vara bäst att begagna ögonblicket och aflägsna mig. Några hastiga ord, en afskedskyss, och jag gick till dörren; -men innan . jag hunnit dit, låg Santina på golfvet i starka konvulsioner. Den länge qväfda passionen frambröt med förfärlig häftighet. De förenade -bemödandena af fyra närvarande personer; hvaraf tre voro starka unga män, kunde knappt styra denna späda flickas våldsamma rörelser: Det var förfärligt att se den arma -varelsens hopbitna tänder och förvridna anletsdrag, att se hennes kropp vrida och kasta sig; ådrorna i hennes hals och ansigte svälla såsom om de ville brista; men än mer förfärligt att erinra sig, att allt detta fysiska lidande härledde sig ifrån en moralisk orsak. EmeHanåt medg8 den uttömda naturen cn hvila, och då framstammade den arma lidande varelsen så rörande ord, att hvarje öga — till och med kaptenens, ehuru alldeles ovant vid: att gråta — fuktades af tårar. Ack, ack! sade hon, hvad har jag gjort för att förtjena denna stora plåga? Madonna Santa! Är det en synd att älska sin egen busbonde? Det är icke mitt fel om jag icke kan uthärda att se honom fara bort. Det krossar mitt Hjerta, det-gör det. Han vår så god husbonde, så mild! Han lärde mig att läsa och skrifva; han var aldrig ond på mig, han bannade migaldrig, gaf mig aldrig så mycket som en missnöjd blick. Hans röst var för mig såsom musik. Var det då underligt att jag lärde att älska honom? Jag skulle icke ha haft något hjerta 3 Jag vet att han är en herreman, och jag är bara en stackars piga; men hvad gör det? Sådan jag är kan jag tjena och älska honomwq Allt hvad jag begär är endast att få se Honom — se honom hvar: dag. Det är icke mycket, men är allt för mig. (Forts.)