Aftonbladet – 21 juli 1858, sida 3

med en af sina egna bekanta. Miglio lät narra sig att anförtro honom en biljett till en af sina vänner. Som der icke fanns något bläck, öppnade han en åder och skref några rader med sitt blod. Denna papperslapp företeddes för :ehonom såsom bevis. emot honom och afgjorde hans öde. Den arme Miglio blef skjuten. En i Alessandria dömd fånge, hvilken öfverlefde en lång fångenskap uti fästet i Fenestrella, har efterlemnat i sina memoirer följande rader: d Först och främst fråntogos mig alla mina böcker, nemligen en bibel, en bönbok och de ryktbara Capucinernas i Piemont historia. Deruppå satte de en kedja omkring min fotled, och jag blef införd i en cell, ännu mörkare, fuktigare och osnyggare än den, hvari jag dittills suttit, med ett fönster, försedt med dubbla jerngaller och en dörr med dubbelt lås. Midt-emot denna Var den olycklige Vochieris, en annan politisk fånges, cell. När hans dörr var lemnad öppen, kunde jag se genom en springa på min hvad som der: tilldrog sig. Vochieri satt på en trästol, med en tung kedja omkring sin fotknöl, och två soldater stodo, en på hvardera sidan, med dragna huggare, samt en tredje med gevär framför dörs ren. Den djupa tystnaden der inne var ohygglig. Soldaterna sågo mer bestörta ut än fången sjelf. Emellanåt kom en gammal Capueinermunk att besöka honom. På det sättet tillbrägte denne olycklige man en hel vecka. Hans dödsångest var verkligen lång och förfärlig. Slutligen utfördes han till exekution. Generalen Galateri, guvernör i Alessandria, envisades ända i sista stunden att få bekännelser af honom, förespeglande honom möjligheten af pardon. Befria mig ifrån er förhatliga närvaro,, svarade Vochieri; det är SK enda ynnest jag begär, Guvernören, ursinnig,