Aftonbladet – 17 juli 1858, sida 3

ännu, skarpare. Detta mellanspel upprepades två eller tre gånger under loppet af aftonen. Hvar gång jag såg åt logen stirrade karlen på mig. Jag såg nu tydligen, att han var en garde du corps-officer. Jag var säker på att jag förut sett hans fula ansigte, men jag erinrade mig icke hvarest. Hvem tillhördo dessa mustascher, så ljusa, att de sågo hvita ut, och hvilka han oupphörligt tvinnade och smekte med vårdslös sprättaktighet? Lilla återtog sin förra plats; officeren gick ut: och in i logen, helt och hållet hemmastadd. Ingenting anmärkningsvärdt tilldrog sig under det öfriga af aftonen. Emot operans slut syntes grefve Alberto åter, och officeren rekommenderade sig, icke utan att skicka mig en afskedsblick. Ändtligen föll ridån, och spektaklet var slut. Jag var så trött och så utmattad af detlånga och plågsamma tvång jag utstått, som om jag hela dagen hade rullat Sisyphi sten. . När jag kom ut, svor jag vid min själ att jag icke så snart skulle åter visa mig på spektaklet, och till någon tröst påtände jag en cigarr. Då jag för detta ändamål stannade, kände jag ett slag på axeln. Jag trodde att det var någon som ville tända sin cigarr på min, hvarföre jag vände mig om och befann mig ansigte mot ansigte med officeren. Hvad vill ni?v frågade jagnJag vill veta, svarade han, hvad ni menade med att se så noga på mig. : Eftersom ni märkte att jag såg På er, förmodar jag att ni såg på mig,, var mitt svar. Förutsätt att jag gjorde det, än se n? fortfor han vridande på sina mustascher. En frihet, som nt behägar taga er me migy signor, skulle jag föreställa mig att jag kan taga mig med er— det är alltsammans, Det är ieke alltsammans... Om jag förolämpade är... pAlls icke; :en katt får se på en kung. Och jag gick vidare. eat Så kan det icke slutas, fortfor min interlokutör och följde efter mig. Om ni behagar att icke anse er vara förolämpad, är det god och väl; jag är det... Nivethvad det betyder.