Aftonbladet – 17 juli 1858, sida 3

1 ; mötena, hushållningssällskaperna och dessas afdelnin: I gar årligen utdelas. 2) På framstäld proposition beslutade mötet detta. -) Hr Nathhorst sir föreslog härvid blott det tillägg, ; I att resekostnadsersättning måtte framdeles tilläggas 1 I prisdomrarne vid landtbruksmötena, hvilket jemväl äl gillades. :t Fjerde frågan, så lydande: Hvilka åtgärder kunna från statens sida anses erforderliga för befrämjande af svenska spanmålshandeln, så inom landet som på utrikes orter? ; Hr Lallerstedt fann denna fråga ej kunna besvaras med annat än: inga åtgärder! Han kunde icke inse skälet hvarföre denna fråga ens blifvit framstäld, då, sedan spanmålstullarne afskaffats, den kommit alldeles post festum..-Må man ropa på statens. mellankomst, när staten: sjelf stiftat olämpliga lagar och lågt hinder i vägen för industriens och handelns fria utveckling, men: icke då staten, såsom nu redan skett, fullgjort sin skyldighet, och det -ensamt är den enskilta verksamheten som måste anlitas. Sedan inoch utförseltullen blifvit upphäfd, har också spanmålshandeln redan blifvit nästan öfver förväntan liflig. Det enda, som ännu återstode att göra för densammas befrämjande, vore, enligt talarens åsigt, att producenten icke längre skulle befatta sig med spanmålshandeln, HRvilket visserligen förr var nödvändigt när landtbrukaren måste göra allt för att af handlanden :kunna -betinga sig högsta möjliga pris; men sedan nu priserna på den svenska och den utländska spanmålen beständigt rätta sig efter hvarandra, är spanmålshandlarens vinst jemförelsevis högst obetydlig; och prodacenten vinner hos: honom den snabbaste och säkraste afsättningen för sin vara. Äfven om producenten icke skulle inom dandet finna spekulanter; såsom t. ex. under penningekrisen var fallet, så kan han dock alltid vara säker att få sin spanmål såld till utländska spekulanter, hvilka nog med uppmärksamhet iakttaga noteringarne på Stockholms börs. Talaren klandrade derföre att denna fråg: blifvit framstäld; om man väl också icke borde misstänka landtbruksmötets bestyrelse för att vilja återfå de gamla magasinsinrättningarne och tullarne jemte den dermed förenade osäkerheten i spanmålshandeln så vore det likväl orätt att gifva något stöd åt den benägenhet, som förut tillräckligen finnes i vårt land, att i tid och otid ropa på statens hjelp, med åsidosättande af sjelfutvecklingen. Häradshöfdingen Ribbing deremot höll vederbörande räkning för det de framstält denna fråga, som ingalunda var utan vigt. Några prohibitiva åtgärder behöfde icke vara i fråga, ty många andra finnas i regeringens makt. Hon har t. ex. afskaffat exporttullen på spanmål samt förtjenade derföre, likasom för de förbättrade kommunikationerna, tacksamt erkännande af nationen. Hr Nathhorst s:r prisade äfven tullfriheten och önskade densammas utsträckande till flera artiklar, som voro för landtbrukaren behöfliga. Kapten Berg instämde hufvudsakligen med hr Ribbing. Hr Nonnen ogillade likaledes hr Lallerstedts klander öfver frågans framställande, men trodde att-bestyrelsen blott åsyftat att få ett dundrande nej till svar. Instämde med hr Nathhorst. Hr Lallerstedt medgaf, att under denna förutsättning frågan. gerna kunnat framställas. Hvad frihandelssystemet: beträffade, så vore det önskligt, att regeringen och ständerna fortginge på: den bana de börjat beträda; i afseende på jernvägarne deremot vore en dylik önskan alldeles öfverflödig, alldenstund dessa ändå både blifvit och framdeles nog blifva ihågkomna; Hr Ribbing opponerade sig på det högsta mot hr Lallerstedts principer, som icke tillåta trogna undersåter att uttrycka sitt gillande af regeringens åtgärder eller ens kommittenterna i landsorten att med beröm yttra sig om sina riksdagsmän. Hr De Mare ansåg dylikt beröm både öfverflödigt och olämpligt. Regeringen lär hvärken vilja eller kunna öfvergifva den bättre riktning hon tagit, hvarföre ett sådant loford nästan vore en förolämpning, emedan det förutsatte möjligheten deraf, att regeringen åter ville beträda den öfvergifna stråten. Brukspatron Killander trodde visserligen, att frihandelsprincipen slutligen blir den segrande, och han ville icke inläta sig i något omdöme öfver densamma; men han tyckte, att det vore att fordra allt för stor oegennytta af landtbrukare, om de mot sitt eget intresse skulle sjelfva påyrka införselfrihet för landtmannavaror. Han önskade alltså, att tullfrågan icke måtte i mötets blifvande beslut vidröras; man bör icke väcka björnen som sofvers. Mötet stannade slutligen i den åsigt, att inga positiva åtgärder behöfva af regeringen för. det ifrågavarande ändamålet vidtagas. men att mötet anser sig böra uttrycka sin tacksamhet för det exporttullen på spanmål blifvit borttagen samt för statsmakternas omtanka om kommunikationerna, jemte den önskan, att regering och ständer måtte framgå på den sålunda beträdda banan. Derefter föredrogs femte frågan, så lydande: Då spridandet af kunskaper i en förbättrad landthushållning i flera hänseenden utgör föremålet för statens tillgörande, så frågas: om ej utgifvandet af populära skrifter för landtbruket och dess binäringar, hvilka kunde till hvarje socken utdelas, vore förtjent af att med allmänna medel understödjas och genom vederbörande auktoriteter ombesörjas?, i v Hr Wulff önskade, att regeringen måtte befrämja spridningen af dylika skrifter, helst såsom undervisningsämne i folkskolorna. Vid allt arbete uti civilisationens intresse är det nödvändigt att: börja med de unga — att lägga grunden först och takresningen sedan, och icke tvärtom. I en trakt af Tyskland har man försökt undervisa barnen i landtbruk, och premier hafva blifvit bestämda för de folkskolelärare, som velat åtaga sig meddela en sådan undervisning. Detta försök har krönts med den bästa framgång, och de öfriga undervisningsämnena ha icke lidit derpå, att ett nytt blifvit upptaget, utan barnens tankeförmåga har tvärtom visat sig derigenom vinna en starkare utveckling, till fromma äfven för de öfriga läsämnena — ett förhållande, som manat jemväl de skollärare till efterföljd, hvilka icke erhållit premier. Landtbruket har äfven betydligt vunnit härpå, i det att dels hos barnen sjelfva, dels, genom dem, hos föräldrarne, uppmärksamhet blifvit väckt på behofvet af förbätiringar i gamla; från förfäderna ärfda, numera föråldrade och iförvända-metoder.: -. Om man åter-blott. genom utgifvande af skrifter för de äldre söker: verka för dylika kunskapers spridning, torde erfarenheten allt för ofta hafva visat, att äfven de bästa böcker få ligga obegagnhade i sockenbibliotekerna. Talaren föreslog alltså, att ett pris måtte af staten bestämmas för den bäst författade och för undervisning i folkskolorna lämpliga lärobok i landtbruk. : Hr De Mare ansåg detta förslag icke vara prakttiskt. eller lämpligt vid den ståndpunkt, som folkskolorna för närvarande i vårt land innehafva, Den tid barnen tillbringa i skolorna är redan lång och det blefve ett svårt onus, om den skulle -ytterligare tillökas medelst upptagande af detta nya ämne, hvari undervisningen dessutom skulle bli ytterst ofullständig, då man icke kan fordra att barnen skulle förstå dylika afhandlingar. Spridningen af populära skrifter ilandtbruk än st NATAL ve NR NES SAR AA rr sr NR sRNDN ännu, skarpare. Detta mellanspel upprepades två eller tre gånger under loppet af aftonen. Hvar gång jag såg åt logen stirrade karlen nå mm TA LL aner fvtlligan RR