Aftonbladet – 15 juli 1858, sida 3

— Om ni ville öfverraska mig, bekänner jag att ni fullkomligt lyckats. Angenämtkan det knappt vara. Det steg ni tagit är så oförsigtigt, så öfveriladt — vi kunna ses från alla håll. Lillas läpp krusades. Ni är rädd att jag skulle skada mitt rykte. Hvad ni med ens har blifvit ytterligt omtänksam! Ni var det mindre när Vi plägade råkas hvarje dag i trädgården. , Vi kunde ses ifrån huset, ooh jag yrkade på nödvändigheten att draga oss undan till ett mindre synligt ställe. Hon sade att hon brydde sig icke om hvem som såg henne eller icke såg henne. Jag förmådde henne likväl att följa mig litet längre bort bakom en rad af träd. Hon bar en ridklädning och höll ett ridspö i sin hand. Hennes ansigte var blekt, hennes läppar hvita och sammanpressade. Som hon icke talade, bröt jag tystnaden. : . Jag är ledsen öfver att se er här, ty jag fruktar, ja, Jag är viss uppå att detta möte icke kan åstadkomma något godt. Likväl är jag färdig att höra på allt hvad ni få ha att säga mig. s Ni har ett lugnt, otvunget sätt, helt och hållet: ert eget sätt att säga skarpa saker, som bringa ens blod i kokning. Jag såg att hon retade upp sig sjelf, och jag stod tyst. En paus. Men i går,, utbrast hon, skickade ni mig tillbaka ett bref, som jag hade skrifvit till er. Hvad rätt har ni att bemöta mig på det sättet? Med hvad rättighet behandlar ni mig med hån och förakt? Ni tillräknar mig känslor och uppsåt, hvilka jag ej hyser, och emot hvilka jag protesterar. Jag ville icke säga någonting som, kan stöta er; men tillåt mig anmärka, att omien stund af passion jag skref ett bref, grundlöst i sak och öfverdrifvet i uttryck, skulle jag vara glad öfver och tacksam för att ett sådant bref skickades tillbaka till mig. Hon rodnade ända upp till ögonen. Antag att brefvet var sådant ni säger, hvar