I förse sig med dugliga tjurar. Tillika har erfarenheten lärt, att Pembrokeshiredjuren, förträffliga för sin lokal, dock cj passa för landets skogsprovinser. Vi se häraf, att stamholländerierna ingalunda böra qv: på sin närvarande ståndpunkt, och vi styrkas ännu mera häri vid betraktande af flera andra vitala frågor, som holländeristyrelsen får att lösa. Af dem vilja vi blott anföra några. a) Kan och bör längre inafvel inom holländerierna bedrifvas, eller bör ej styr med det snaraste vara betänkt på att anskaffa några tjurar från utlandet till åstadkommande af bloduppfriskning? 5) Om de tyska racerna — Allgauer och Voigtländer — afskaffas, är ej i sådant fall någon annan race förtjent af att inköpas från utlandet, t. ex. den mjölkgifvande holländska boskapen, den till gödboskap utmärkta korthornsracen, eller. den utmärkt vaekra, till dragare ypperliga och föröfrgt goda Devonshireboskapen? c) Huru bör ordnas, att de län, som sakna stamholländerier, med det snaraste måtte cr hålla dylika? Vi nämna bland dem Jönköpings, Karlstads, Elfsborgs, Bohus, Westmanlands m. fl. län samt Gotland. d) Huru bör det vid Hadorp uppstälda Ayrshire-svenska holländeriet organiseras för att gifva ett godt resultat? e) Hvilken uppmärksamhet förtjena de svenska djuren, om frågan blir att uppställa dem (i holländerier? ff) Böra ej tabellerna vid holländerierna undergå en förändring, på det man måtte. finna huru fodret betalts genom mjölken? g) Bör ej analysen af foderämnen och r företagas årligen vid de olika bolländerierna? m. m. Dessa och många flera vigtiga frågor skola mer och mer framstå till stamholländeristyrelsens pröfning och praktiska lösning, och endast praktiskt dugliga, insigtsfulla -miän kunna lösa desamma på ctt för saken och landet lyckligt sätt. exlande tidsförbållanden fordra olika åtgärder inom hushållningen, och ladugårdsskötseln måste rättas efter konjunkturerna likasom hvarje annan industrigren. Stamholländeriernas ställning kan och får der före ej blifva stillastående. Styrelsen öfvc dem måste akta på tidens tecken och fö med sin tid. I annat fall blir holländeriernas ställning densamma som våra stam feriers. Förträffligt lämpade efter de förhållanden, under hvilka de bildades, hafva stamschäferierna under de sista tjugo åren qvarstått på samma punkt. Tiden har ilat dem förbi, konjunkturerna ändrats, köttprisen stegrats och ullprisen fallit, sedan från en ny verldsdel den europeiska marknaden förser sig till en stor del med fin ull. Men får be höfvas nu som förr, ehuru af andra slag än dem, som stamschäferierna hafva att bjuda på, och derföre nödgas man gå dem förbi och i utlandet förse sig med ölila, lönande fårs!ag. Skall man bereda holländerierna samma öde? — — s Chefsplatsen för våra stamholländerier är derföre en plats, som kräfver en skicklig och för sin sak intresserad man. Den kan ej fyllas af hvem som helst — ej af hr grefve Wirsön. Fanns då ingen bättre qvalificerad att få? Oss tyckes att man ej behöft gå öfver ån efter vatten i sådant fall, utan ej kunnat välja någon bättre chef än sekreteraren inom styrelsen, hr Nathhorst, som mer än n annan bidragit till att organisera denna institution, bäst känner till densamma, för den är lifligt intresserad och har offrat åt henne mycken både tid och möda; men — samma regering, som satte grefve Mörner i spetsen för landtbruksakademicn och som nu scn inom sju komitter försett alla med ordf de tillhörande riddarhuset, ville na urli bereda våra stamholländerier samma fi och till chef för dem utse en grefve. — — Se der enda skälet som vi kunnat uppleta till hr Wirsåns utnämning! Men på dett: sätt bevakas landets intressen!