Aftonbladet – 13 juli 1858, sida 3

dem är ingalunda den minst betänkliga den lockelse exemplet skall innebära för alla, som tro sig kunna göra anspråk på privilegier att här söka utverka sig bygnadsplatser, af hvilka stället erbjuder den ena mera frestande än den andra. Insändaren talar vidare om den arkitektoniska prydlighet, hvarmed huset kommer att uppföras, och förmenar att den i de flestas tycke kommer snarare att försköna än vandalisera Friesens park Vi vilja ej yttra oss om den förra — den gör här föga eller intet till saken; men hvad vi bestämdt våga tro är att de flesta ej dela insändarens tycke om det inflytande bygnaden kommer att utöfva på platsens utseende. Redan nu, då den ännu blott hyser en bygnad, skall den till ej obetydlig del förlora den hufvudkarakter af landtligt behag den erbjudit både från landoch sjösidan; men burudant skall väl dess utseende bli, när i en framtid, som man med visshet kan förutse ej skall bli långt aflägsen, om denna bygnad får stå qvar, Djurgårdsslätten börjar utsträcka sina rader af bygnader ända hit? Platsen är då ej mera en tillflyktsort med frisk luft och grönska för dem, som ej hafva råd att bekosta sig landtställen. De rika hafva slagit under sig äfven den och förvandlat den till mer eller mindre kinesiska sommarnöjen., der man förgäfves söker efter den mnaturskönhet, som förr utmärkte stället. Då insändaren slutligen antyder att den person, som erhållit tillstånd att här bygga, är en högt förtjent läkare, tro vi ej heller att han anfört något skäl, som i väsentlig mån kan förändra omdömet om det ifrågavarande bygnadsföretaget. Vi medge gerna, att läkarens arbete och mödor, så värda att erkännas, kräfva vederqvickelse i en frisk natur; men vi anse den ej mindre nödvändig för arbetarebefolkningen och de mindre bemedlade klasserna i allmänhet i en stad sådan som Stockholm, der tillfällena att på närmare håll insupa en någorlunda frisk luft äro så få och blifva med hvarje år allt färre. ——