Aftonbladet – 13 juli 1858, sida 3

MM MM OMM MMMJJJJJ——JLVe—säxvm—n —L till rival! Blotta tanken derpå var förnedrande för mig. Jag önskade att han vore död och begrafven. Huru kunde den fina sylfidiska varelsen lyssna till en så plump karl utan afsky? Var det då sant att smickrets rökverk, huru groft som helst, alltid är välkommet för de sköna? Huru jag fick dagen till ända kan jag icke äga. Jag var i ett tillstånd af retning. som gränsade till sinnesrubbning. Emot aftonen återfick jag något lugn, Jag hade kommit till det beslutet att med ens bryta med Lilla. Men hon skall få veta hvarföre; ja, jag vill skrifva till henne allt hvad som föregår i mitt hjerta. Jag satte mig ned att verkställa denna föresats, men det gick icke för sig. Jag kastade mig klädd på min säng och insomnade. Efter en stund vaknade jag och kände mig stärkt; mitt blod kokade ej längre; nu kunde jag lugnt inse förhållandet. Beltonis påstående, eller snarare hans låga vinkar voro säkerligen till det mesta öfverdrifna; likväl var det påtagligt, att hon i. viss grad hade uppmuntrat honom, att någonting lättsinnigt egt rum dem emellan. Detta var mer än nog. Jag vill med ens bryta med henne. Jag var nu vid passande lynne att skrifva; jag satte mig derföre ned vid mitt bord och började. Jag tillbragte största delen af natten med att skrifva och uppbränna hvad jag skref. Jag kunde icke få brefvet färdigt. Det ena var för mildt, det andra för skarpt. Etttredje behagade mig bättre, men var för långt. Hvartill behöfdes så många förklaringar? Tre rader kunde vara nog. Så här: Händelsen har satt mig i besittning af er hemlighet. Ni älskar en annan. Jag har ingenting att deremot anmärka. Böjelser äro oberoende af viljan. Hvad jag har rättighet att förebrå er är att ha spelt dubbelt spel med mig. Men till hvad ändamål? Farväl! Var lycklig! Jag återsänder er edra bref och suvenirer. Allt är slut oss emellan.