Aftonbladet – 13 juli 1858, sida 3

Bygnadsföretaget på Biskopsudden. Med anledning af hvad vi i lördagsbladet yttrade om detta företag, har en insändare begärt rum för följande: Till redaktionen af Aftonbladet. En artikel i Aftonbladet för i lördags, angående flera insändares klagomål öfver någon förment vandalism, som lärer pågå i den så kallade Friesens park å Kongl. Djurgården, synes härleda sig från en nog uppenbar brist på uppmärksamhet hos dem, som till redaktionen framfört klagomålen. Det rätta förhållandet är nemligen helt enkelt, att det enda bygnadsföretag, som för närvarande är påbörjadt i den ifrågavarande delen af Djurgården, inskränker sig till ett boningshus, som är uppfördt i schweizerstil med en vacker arkitektonisk smak och inkräktar endast några rimsor i ett litet hörn invid sjön nära Waldemarsudden, der man förut sett endast ett kalt berg, som visst icke kunnat vara frestande för promenaden och alldeles icke ens kan anses höra till den egentliga parken, hvarifrån det nya huset knappt blir synligt. Platsen, som blifvit för några år sedan af H. M. konung Oscar upplåten till en. högst förtjent läkare, består endast af 22 kappland och kommer säkert i de flestas tycke fastheldre att försköna än vandaliseran Friesens park. — Sanningsvän. Om insändarens mening varit att beriktiga våra uppgifter, hvad. har han då beriktigat? Har han kunnat förneka det faktum, att en bygnad uppföres i Friesens park, eller, rättare sagdt, på den till denna park hörande Biskopsudden? Han har ej kunnat det. Har han yederlagt vårt påstående, att en inkräktning dermed skett på allmänhetens rätt, till skada för platsen och de många som här varit vana att ostörda njuta några timmars vederqvic kelse efter hvardagarnes arbete och undan stadsgatornas qvalm? Vi tro det icke. De skäl han anför, för att gifva saken utseende af en obetydlighet, äro nemligen af den beskaffenhet, att de ej hålla streck inför sanningen. Bygnaden skall, säger insändaren, endast intaga några remsor i ett litet hörn invid sjön, der man förut endast sett ett kalt berg, som ej kan anses höra till den egentliga parken, hvarifrån bygnaden knappt blir synlig). Denna beskrifning visar strax attinsändaren sjelf ej tagit bygnadsplatsen närmare i betraktande, och att den tillvitelse för brist på uppmärksamhet som han gör dem, hvilka till redaktionen framfört klagomålen, med större skäl kan riktas mot hans egna sagesmän. För hvar och en, som närmare känner till denna del af Djurgården, är det bekant, att de lustpartier, som välja Friesens park till mål för sina utflykter och som vanligtvis anlända sjöledes, med sina båtar lägga till vid bryggan och företrädesvis slå sig ned dels på den gröna kullen till venster .om landstigningsplatsen, dels i den vatkra dalgången, som sträcker sig från denna kulle inåt parken. Nu förhåller det sig så, att den nyuppförda bygnaden ligger midt på den nämda kullen och knappast tjugo steg från öppningen till den lilla dalgången, öfver hvilken man från sommarnöjets fönster bör komma att få en ganska vacker utsigt. Bygnaden är således från parkens mest besökta delar ej blott fullt synlig, utan dominerar dem helt och hållet. Det är äfven så långt ifrån rätta förhållandeto, att den ligger på ett kalt berg, att fyra å fem stycken ekar komma att pryda gårdsplanen, och en af dem till och med sträcker sina lummiga grenar alldeles inpå fönstren. Hvad utrymmet beträffar, är det visserligen ej blott ett hörn eller några remsor, som det tillämnade landstället kommer att inkräkta, ty utom gårdsplanen skall det äfven intaga sluttningen ned till sjön; men vore det än aldrig så obetydligt, äro de skadliga följderna af bygnadsföretaget alltid desamma, och bland