Aftonbladet – 13 juli 1858, sida 3

Till Redaktionen af Aftonbladet. Med anledning af den i Aftonbladet n:r 109 för fredagen den 14 Maj införda artikel under rubrik: Insamling åt de finska veteranerna anhåller insändaren förbindligast att redaktionen täckes i nämde tidning intaga nedanstående: Till en början får jag äran nämna, att det visst ej är meningen klandra uppmaningen till insamling för de finska veteranerna; tvärtom önskas detta lika vackra som rättvisa företag all möjlig framgång, utan att det måtte tillåtas mig, som år 1808 var kompaniofficer vid Westmanlands kongl. regemente, få rätta några ej obetydliga oriktigheter, hvilka förekomma uti den ur Östgötha Correspondenten införda meritförteckning af hr löjtnant — —, och som angår Westmanlands regementes öfverfart till Finland i Augusti månad 1808. Såsom hr löjtnant — — anför, upptacklades en i Sundsvall liggande gammal ochi allo oduglig brigg, på hvilken embarkerade, ej Westmanlands kongl. regemente, utan af nämde regementes första bataljon under befäl af hr majoren Friedricsson, 3 kompanier nemligen: Lif, Bergs, och Sahlbergs; det 4:de eller förste majorens kompani embarkerade på ett mindre, odäckadt fartyg. Under icke särdeles synsamma förebud gingo fartygen tillsegels; hårdt väder frestade den gamla murkna briggen, hvars befäl var lämpadt efter fartyget, nemligen nära nog odugligt, men flitigt anlitande flaskan. Sedan fartyget hunnit öfver Bottniska viken och nära att angöra inloppet vid Kaskö, emedan det var omkring en sjömil från nämde ö, kunde angöringen ej verkställas, emedan lots i anseende till det hårda vädret sj kunde komma ombord: det mindre fartyget, såsom mera grundgående letade sig dock in och uppnådde hamn. Om hr löjtnant — — känt farvattnet, hvilket man vågar betvifla, då hr löjtnanten anger afståndet emellan bränningarne och närmaste land till 2 å 3 mil, men G. af Klints sjökort visar rent och djupt vatten nemligen 10 till 12 famnar ända till stranden af öarne Färssö, Ängsö, Eskö och Kaskö, förbi hvilken senare inloppet går, och hvilka öars vestra kust är belägen på omkring -, sjömil ifrån fasta landet midtför Bänvik; om hr löjtnanten kunnat navigera ett fartyg, hade det just då varit ett godt tillfälle att föra det i hamn, men i det stället beslöt man att vända och hålla fartyget i öppen sjö till påföljande dag: blåsten ökades väl, men både stänger, rår och segel höllo dock ännu ut; påföljande dag vändes bogen åter mot Finland, kurs styrdes på inloppet vid Kaskö och briggen inseglade, som jag vill minnas, middagstiden eller kort derefter till Bänvik, ej drifvande redlös med öfver bord gångne stänger, segel och rår, utan med stående gods, så uselt det än var. Insändaren, som ämnat egna sig it sjöyrket och varit kommenderad på en sjöexpedition med fregatten Ulla Fersen, var ej utan sjövana, och hade äfven någon erfarenhet, visste rätt väl hvad det ville säga när stänger och rår går öfver bord, emedan han varit vittne dertill ombord på nämde fregatt; således både kunde han göra och gjorde äfven sina iakttagelser, men kunde under denna märkvärdiga resa på intet vis förnimma, att hr löjtnant — — Hade någon sorts befäl, men väl blef kallad till rådplägning med befälet vid Westmanlands bataljon. Hade fartyget drifvit redlöst vind ör våg emellan bränningarne, hvilket naturligtvis vill säga detsamma som att ej låta styra sig, då det ej kunde segla ej heller bogseras under hårdt väder med hög sjö, hade äfven alla menskliga ansträngningar varit fruktlösa, emedan det ovilkorligen antingen skulle hafva drifvits till sjös och, läck som det blef, sjankit, eller ock sannolikast vräkts på någon af ofvannämde öars strand. Sedan truppen debarkerat vid Bänvik, stod 6 fots vatten i fartyget.