Aftonbladet – 13 juli 1858, sida 3

skicka mått och vigter till Inqvarteringsstället, hvilken Wsnerlunds önskan äfven af vittnet blifvit framförd till. löjtnanten -:Svedenborg, såsom befalhafvare för kommenderingen; att vitinet vid föregående provianteringstillfällen hört Wsmerlund under samtal med Betzholz kalla honom löjtnant, och att vittnet således med säkerhet trodde sig känna, att Betzholz varit bekant för Weenerlund, dertill vittnet jomväk hemtat anledning deraf, att Betzholz åtminstone vid ett föregående Pprovianteringstillfälle begagnat epåletter och vid samtal med vittnet äfven benämt Betzholz vid namn. — Handelsbetjenten Petterssom: att Wanerlund, af Betzholz underrättad om anledningen till dennes besök hos Weenerlund ifrågavarande dag, anmodat vittnet att, jemte måna stjenarem Carbson, vara Betzholz följaktig. till magasinet för att appmäta reqvirerade ärtor; att Wsnerlund seder-mert, efter erhållen tillsägelse af Betzholz att är-torn: icke voro antagliga, sjelf ankommit till magasinet, der Wenerund, efter det han i en skofvek upptigit några ärtor, förklarat att de vore utan fel, att nan icke någonstädes finge köpa ärtor, som icke: vore blandade med korn, och att den, som köper, väl får 1ensa dem; att Betzholz derefter, i det han upprepal sin anmärknibg mot ärtorna, gått nära intill Weererlund, som dervid, stående med korslagda armar fört :ller stött Betzholz ifrån sig med den kraft, att denn? tagit ett par steg tillbaka, derunder Wzenerlund jemväl oqvädat Betzholz med förklarande tillika, ät han ej hade å magasinet att göra; att Waenerlmd derpå förfogat sig ut i förstugan, dit Betzholz fterföljt, sanit att vittnet derifrån bört ljud, likson då ett slag utdelas, och i detsamma blifvit varse Betzholz mössa med fart rulla utefter golfvet. Månalskarlen Carlsson:. att sedan Betzholz omförmäld: dag infannit. sig i Wsenerlunds salekod och sagt sig skola proviantera samt af Weenerlund blifvit anvisid till magasinet, dit Betzholz med öfriga nämda pesoner jemte vittnet begifvit sig, och Betzholz. efter ha gått derifrån men snart återkommit åtföljd af Wenerlund, för hvilken han upprepat att ärtorna icke vore antagliga, hade Weenerlund, upplyst om anledbingen dertill, förklarat: Nå då få vi väl rensa demr; att Betzholz härpå närmat sig Wwnerlund och frågal: Skola vi rensa dem ? dertill Wwnerland svarat: Ni har ej annat att göras; att häftig ordvexling härpå uppstått, derunder Wzanerlund utlåtit sig, som eden fällit: Ut med er, sakramenskade svin hund eller lushund, samt, stående med korslagde armar, i samma ställning med armarnefört eller stött Betzholz ifrån sig och omedelbart derpå, då Betzholz åter närmat sig, med handen-skjutit undan honom; samt att Wzenerlund, sedan såväl han som Betzholz derefter begifvit sig ut i förstugan, derstädes tilldelat Betzholz ett slag vid ena örat så att Betzholz mössa fallit af hufvudet, hvariemte vittnet, likasom handelsbetjenten Pettersson. enstämmigt intygat, att Betzholz vid föregående tillfällen, då han besökt Weenerlund, varit iklädd epåletter, och att, ehuru de icke hört Wenerlund kalla Beteholz för löjtnant, dock hyste den öfvertygelsen, att Wenerlund, i likhet med dem, vid ifrågavarande tillfälle haft sig bekant ett Betzholz varit officer; och underlöjtnanten S. F. Sundelius: att vittnet vid ett tillfälle, kort efter kommenderingens ankomst till Kronan, åtföljt löjtnanten Svedenborg jemte Betzholz till Wenerlund för att söka hos honom utverka att få den vid första provianteringstillfället aflemnade provianten mot annan dvglig utbytt; att Wznerlund, som betvifiat uppgiften om varans dåliga beskaffenhet, dervid fält förnärmande yttranden mot vittnet och Svedenborg, i det han påstått att de talat lögn och osanningar; att vittnet då väckt Wzenerlunds uppmärksamhet derpå, att vittnet, Svedenborg och Betzholz voro officerare, och att det således tillkomme Wsnerlund att betänka sina yttranden, samt att Betzholz vid samma tillfälle varit klädd i uniform; och att löjtnant Svedenborg rörande förloppet vid nyssnämda tillfalle gjort enahanda berättelse som underlöjtnanten Sundelius, med förklarande tillika, att Betzholz då jemväl haft epåletter. Kongl. hofrätten har tagit i öfvervägande hvad handlingarne sålunda och i öfrigt innehålla, och alldenstund genom Weenerlunds eget erkännande och vittnens berättelse är upplyst, att sedan löjtnanten Betzholz vid ifrågavarande tillfälle den 12 Augusti 1857, iklädd vanlig uniform, med undantag af epåletter, infunnit sig hos Wznerlund och, med förevisande af skriftlig reqvisition från befälhafvaren för den vid skansen Kronan då förlagda fångbevakning och fångbetäckningsstyrka, anmält sig attuttaga proviant, som Weenerlund, enligt kontrakt med K. M:t och kronan, åtagit sig att tillhandahålla nämde militärstyrka, samt, i anledning af Betzholz anmärkoing mot den erbjudna proviantens beskaffenhet, ordvexling emellan honom och Weenerlund uppkommit, den sistnämde härunder ej allenast fält oqvädingsord mot Betzholz, utan äfven å honom burit våldsam hang, fördenskull och emedan, enligt vittnens intyg, jemväl är styrkt, att Wznerlund vid berörde tillfälle egt kännedom derom, att Betzholz innehaft tjenstebefattning såsom löjtnant, Vid hvilket förhållande den omständighet att Betzholz ej varit försedd med epåletter icke kunnat beröfva bonom det skydd, som hoaom eljest. enligt lag tillkommit, samt Wenerlunds förebärande att, enär previanteringen enligt förenämde kontrakt bort ske å inqvarteringsstället, Betaholz befattning vid tillfället, såsom inskränkt till mätning och vägning af provianten, varit af helt och hållet enskilt beskaffenhet, så mycket mindre förtjenar afseende, som på grund af Weenerlunds egen begäran ayssberörda åtgärd med provianten till lättnad för honom fått ega rum i hans hemvist; thy finner kongl. hofrätten Weenerlund vara lagligen förvunnen at Db på ofvanförmälda sätt ofredat en med ko ns fullmakt försedd embetsman vid krigsstaten under det han varit i fjenstärende stadd, samt pröfvar derföre i förmågo af 6 kap. 9 i kongl. krigsartiklarne den 31 Mars 1798, samt 18 kapitlet 3 missgerningsbalken, sådant detta lagrum lyder i kongl. förordningen den 20 Januari 1779, rättvist döma Weenerlund att för hvad bonom sålunda blifvit till last fördt, i en bot mistalifvet genom halshuggning. Jemlikt 29 punkten i kongl. förklaringen den 23 Mars 1807 varder dock detta utslag K. M:t i underdånighet hemstäldt, och skall ett exemplar af utslaget öfversändas till konungens befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län för att kungöras polisfiska!en Lang och löjtnanten Betzholz samt derefter tillställas handlanden Wzenerlund, om hyilkens inmanande i häkte kongl. hofrätten i särskilt beslut den 16 i denna månad meddelat föreskrift. (Besvärshänvisning.) Är Wenerlund missnöjd med detta utslag eller vill han söka nåd, har hån att före klockan telf sist å fyratiofemte dagen från erhållen del af utslaget, till konungens befallningshafvande aflemna sin till K. M:t stälda underdåniga besvärsellör böneskrift, hvilken, jemte bevis om tiden, då utslaget parterna kungjordes, derefter ofördröjligen insändes till K-M:ts justitierevisionsexpedition af konungens befallningshafvande, som tillser, att Wenerlund i händelse af behof icke saknar biträde till skriftens författande. Annan part, som vill söka ändring i utslaget, åligger inom ofvannämde tid från delfåendet deraf till K. M:t i dess justitierevisionsexpedition ingifva unJandå nios hkatvär hvilka —deract. döm Rlaeganda aha