Aftonbladet – 13 juli 1858, sida 3

nn På min panna var. ett moln, och hon märkte det. Hvad fattas er? frågade hon. Jag var mycket förlägen huru jag skulle komma fram med mitt ärende. Jag har haft en elak dröm, som oroar mig. Jag visste knappt hyad jag sade. Åh, det är rätt illav, svarade hon, skrattande bjertligen; en allvarsam man, en konspiratör, som ni, tillåta sig att bli störd af en dröm, likasom ett barn! Grekerna och romarne voro icke barn, och ändå fäste de stor vigt vid drömmar. Min var så lik verkligheten, att jag ännu frågar mig sjelf, om det blott var en dröm. Ni gör mig helt nyfiken, sade Lilla med synbart intresse; berätta mig er drömt, Gerna. Jag drömde att jag stod. på en balkong, dold af en. gardin... Likasom jag vari alkoven på fettisdagen, afbröt hon skrattande. Just så. I rummet derinom voro två unga män. Den ene anförtrodde den andre sina kärleksäfventyr. Han hade gjort en bekantskap på landet, en vacker tös, en liten djefvul till på köpet,, dessa voro hans egna ord. Hans, beskrifning på damens behag, öm än saknande smak, var rik på kolorit. Det var hett väder, sade han, och hon var i en myceket genomskinlig neglige.. : Och jag upprepade ord för ord Beltdnis uttryck. Lilla såg både stött ut öfver hvad jag sade och skrämd af den bittra ton, hvarmed jag sade det. Jag fortfor: Den unge mannen hade kurtiserat damen, såsom det är vanligt på landet. Han var hennes moitie 1 dans på gräsmattan, hennes beständige följeslagare på hennes promenader i parken, och hade således tillräckligt tillfälle att med största fördel se och betrakta hennes behag. Att denna djupa beundran hade vunnit damens HBjerta är ganska troligt; åtminstone trodde den unge mannen så, ty han slutade sin berättelse med dessa ord: Om jag