Aftonbladet – 12 juli 1858, sida 2

och min själsskakning! Det gick icke för sig. Jag har hört talas om generaler, ssvanda lugnt natten före en batalj, och det kan jag förstå; men att sofva några timmar. före ett första rendez vous öfvergår kötts och blods förmåga. Min enda återstående utväg var att knota och röka, hvilket jag gjorde af alla krafter; men jag måtte knota och röka huru jag ville, tiden påskyndade icke sitt oföränderliga lopp, och jag måste afvakta aftonen. Klockan åtta var jag i Acqvasola, Af fruktan för något olyckligt möte smög jag mig in i en vrå, så långt ifrån den anvisade. löfsalen som möjligt, och stirrade utåt Medelhafvet utan att se det. Den sköna aftonen, den nedgående solens rika förgskiftningar gingo likaledes förlorade för mig. Orediga bilder efterträdde hvarandra i mitt hufvud, likasom vågorna i en upprörd sjö. En enda tanke flöt ofvanpå ytan: om en halftimma. Jag var i en spasmodisk skakning. Klockan ien närbelägen kyrka slog en qvart på nio. Jag studsade. ?Redan!? Nu tyckte jag att tiden ick för fort: jag skulle aldrig bli i stånd att terfå min sjelfbeherrskning. Jag steg upp likasom med ett öfvernaturligt bemödande, och gick framåt. Jag måste göra en omväg för att uppnå den ofvannämda slingrande stigen. Jag är viss på att jag icke vet huru jag: kom dit. Ett steg till, och jag skall vara synlig ifrån löfsalen. Jag kände mig nära att svindla. Jag hoppades, hoppades ifrigt, att hon icke hade kommit. Hon torde ha blifvit hindrad af illamående. Klockan slog half nio. En hemhg makt dref mig emot min vilja framåt. Jag såg tydligt två hvitklädda skepnader. Det skymde för mina ögon; men jag blef varse, likasom genom ett töcken, en hand, behagligt utsträckt emot mig, och jag störtade fram för att fatta den. Hvilkendera talade först, hvad som sades, huru jag kom att befinna mig vid hennes sida, allt detta mins jag icke. Jag drömde vaken. Förmodligen talade jag alls icke; jag var så