Aftonbladet – 10 juli 1858, sida 3

deras makt stått och står, förhindrat den läras förverkligande, som af dem blifvit predikad. Han använder här en liknelse att genom denna åskådliggöra sin tanke. En mordbrännare kan i nattens mörker med den eld han upptänder, för att förbränna sin nästas gods och egendom, gifva en i skogen vilsekommen vandrare en hjelp, hvarigenom denne räddas från en oundviklig undergång. Har genem den af presterna förkunnade i än en och annan själ blifvit räddad, så minskar dock detta icke den hårda domen öfver sjelfva den presterliga institutionen. Men vi presbyterianer, metodister, baptister m. fl., hos a presterskapet alls icke står öfver kyrkan eller innehar någon exclusiv myndighet, utan der de tvär om kallas cch ofta utses af församlingen och end innehafva sin tjenst såsom dennas ombud och tj nare. Man kunde då vänta, att åtminstone detta presterskap — om vi må bruka denna af kastade benämning — skulle motsvara i kristna lärarekallet. Men äfven dessa, säger han, ha alla troget bibehållit den innerliga förvandtska pen med kyrkan sjelf oeh alla qvarstått i prestldomen. Man kunde då vänta, att han, med arne, skall förkasta allt läroembete. Men detta gör han icke heller; Predikareoch läraretjenster böra dock finnas. Men huru dessa skola organiseras och huru beskaffade dessa skola vara, härom upplyser han icke. Möjligen har han sparat sitt reorganisationsförslag till en sednare del, enär den utgifna skriften endast är förra delen. Men af de pre misser, dem han i denna del uti rikt mått utkastat, har man anledning att sluta, att han icke vill veta af några af menniskor utsedda och för sitt kall särskilt danade religionslärare, utan endast ana, som af Guds anda omedelbarligen utses och creeras, eller, med andra ord, blott och bart till följd af en inre impuls träda upp som ordets förkunnare. ,Är det verkligen så med .dig säger han på ett ställe, att du känner dig kallad af honom, hvilken ensam har makt och kan utse och sända sina tjenare — välan! träd då upp! Får du icke tillträde i de afgudade så kallade gudshusen så har du ju ett gudshus öfverallt; ty hela jorden är Herrens. Följ mästarens exempel! Stig upp på bergen, gå ned i dalarne, vid sjöns stränder, i fiskarbåtarne och i husen. Så gjorde han. DordlofvaErik, Johannes Anders, Petter Pettersson, och hvad allä dessa konventikelpredikanter heta, äro alltså de, m enligt författarens tanke böra öfvertaga pred kokallet i församlingen, om ens något ordnadt lärare kall kan finnas, sedan de så kallade Gudshusen blifvit .bortdömda. Om någon verklig undervisning i en kunskap, som uti alla tider blifvit skattad som den högsta, kan då naturligtvis icke nu blifva fråga. Men frågar någon: Hvem skall då viga, döpa barn och begrafva? så vet förf. att upplysa, att detta allt endast är uppfinningar af prestkyrkan, samt har sin egentliga källa i presterskapets egna industriella påfund. Dock vi hafva tilläfventyrs alltför länge uppehållit oss vid en skrift, som egentligen har sin märkvärdighet som ett bevis, hvarthän man kan komma i-.en kyrka, som, medan allt i verlåen går framåt, hyllar stillaståendets princip och förnekar sitt eget protestantiska, sant kristliga väsende. Den läsareriktning, hvaruti denne förf. i anseende till det egentliga lärobegreppet framträder, har dock i.synnerhet på de enare åren icke litet blifvit uppmuntrad af kyrkan, om hon än understundom ganska strängt näpst och förföljt läseriet, der detta hotat störa det beprisade kyrkliga lugnet... De kyrkans män äro icke få, som ännu gerna i det s. k läseriet se en trogen bundsförvandt. Vi vilja också icke neka, att det ju oaktadt den fördömelseifver och den benägenhet till söndring, som det underhåller, för mången kan blifva en väckelse till begrundning af religiösa ämnen. Emellertid, att bundsförvandten kan blifva ganska farlig, der han ej motverkas af en kyrka med verkligt lif och upplysning, härpå är den nu omförmälda skriften det mest avederstioligea hovie