Aftonbladet – 10 juli 1858, sida 2

dädesfabriken å Slottsmöllan inskränkt tillverknir.sen och minskat arbetspersonalen. Ehuru konkursernas antal lyckligtvis icke blifvit ;skadt och ingen sådan af betydenhet uppstått sedan srisen, hafva lagsökningarne tillvuxit och utgöra rclan i år 2261, då hela antalet förlidet år var 2806. Stor lättnad beredde Hallands enskilta banks öppnande den 1 Dec., då förlägenheten var som störst. Konungens befallningshafvande anser svårt, om ej omöjligt, att uppgifva krisens verkan på närmaste framtiden, men det goda har den åtminstone haft med sig att den stäfjat spekulationsraseriet och inskränkt lyxen, som vunnit insteg hos alla klasser och icke minst hos allmogen. . Den arbetande klassens ställning är ännu ganska illfredsställande, ehuru daglönerna fallit något, dock ej i samma grad som lefnadsförnödenheterna. Tillfällen till arbetsförtjenst saknas icke, då ej mindre in fyra större arbetsföretag, med anslag af allmänna medel, nu inom länet dels pågå, dels i dessa dagar börjas. Det är ännu för tidigt att afgifva bestämdt yttrande om skörden. Vintersäden är i allmänhet rätt lofvande och äfven vårsäden, utom på skarp och sar.dig jordmån, å hvilken den tropiska hetta, som i medlet af månaden inföll, verkat högst menligt; dock torde äfven någon del deraf kunna bättras genom det regn, som i dessa dagar fallit. Från Kronobergs län:f Äfven i detta län var, enligt konungens befallningshafvandes berättelse af den 26 Juni, penningetillgår. gen före krisen mycket ymnig både hos dem, som egde förmögenhet, och dem, som endast hade egen eller andras kredit att anlita. Följden var hopade fastighetsköp till stegrade priser, odlingsoch bygnadsföretag i stor skala, lyx och vällefnad, äfven hos allmogen och arbetarne. Helt oförmodadt inträdde då vid slutet af förlidet år en fullkomlig omkastning i ortens penningetillgång, i det de vigtigaste inkomstkällorna, spanmålsoch trävaruhandeln, hämmades, och de allmänna låneinrättningarne indrogo största delen af sina utlånade medel. Dertill kom att en stor del af allmogen hade, i förväntan på högre brärvinsskatt för de små pannorna, uppdrifvit sin tillverkning i möjliga högsta mån, medan bränvinet, äfven till priser betydligt under tillverkningskostnederna, knappt kunde säljas. Efter skatternas utgående under sistlidne vår blef derföre penningebristen stor. Rörelsen vid bruk och fabriker har betydligen minskats, enär de innehafva hopade och dyrbara förlager, men icke kunna utan svårighet afsätta sina produkter och indrifva sina fordringar. Stads-och landthandeln är jemväl mycket inskränkt. Hvadsom afyttras måste icke desto mindre till stor dellemnas på kredit. Odlingsoch bygnadsföretag äro uppskjutne, och hvar och en tänker mest på att betrygga egen säkerhet. En märklig företeelse är dock, att nästan alla varor, som tofgföras, obetydligt fallit i pris, att sädespriserna äro nära en tredjedel högretn å andra orter i riket, och att allmogen, hellre än att sälja sina varor till sådana priser som för några år sedan voro de vanligen högsta, behåller dem osålda ; hvilket förhällande synes utvisa att den i allmänhet, ehuru i saknad af penningar, dock är i bergad ställning. Den söker emellertid framförallt utvägen att låna mot borgen och andra säkerheter, hvilka den gemenligen icke saknar; men då penningar icke stå att erhålla utan största svårighet och tidsutdrägt, blifver det antagligen en gifven följd, att omsider både fastigheter och annan egendom måste icke så obetydligt falla i pris för att kunna realiseras. Önskligt vore derföre att de skuldsatte, som hafva säkerheter att hypotisera, kunde beredas underlättadt tillfälle till erhållande af understöd i låneväg, på det icke prisfallet må blifva alltför brådstörtande och medföra en villervalla i affärslifvet, hvars följder ej kunna beräknas. — De anhängiggjorda lagsökningsärendenas antal var under första hälften af år 1857 1221, men under samma tid innevarande år nära 3000; hvarvid dock torde få bemärkas, att lagsökningsärendenas antal tillförene i vanliga år under första hälften af året uppgått till nära 2000, och att det år 1853, då penningetillgången inom länet var mindre god, under första balfåret uppgick till 2607. Den arbetande klassens ställning är fortfarande ganska god och den saknar icke tillfälle till arbetsförtjenst, om den vill åtnöjas med en billig arbetslön. Priset för ett timmermansdagsverke har nedgått från 1 rdr 50 öre till I rdr 235 öre och för andra slags simpla dagsverken från 1 rdr till 75 och 67 öre rmt. In mängd arbetsfolk har jemväl sistlidne vår begifvit sig dels till Norra Amerika och Danmark, dels till jernvägsanläggningarne i Skåne och Westergötland. — Arsväxten är lofvande och utsigterna för skörden alltså för närvarande goda.