Aftonbladet – 10 juli 1858, sida 2

ett uselt, osmakligt skådespel och höra på en spökhistoria, som knappt kunde skrämma barn. Det var för mycket tokigt. Fantasio var bestört. Han medgaf att man hade drifvit gäck med oss, men han kastade allt klandret på de stora perukerna i orden, såsom han kallade dem, män af en viss ålder och misstroende ungdomen, derföre obenägna att använda oss till någonting allvarsamt, men tillika angelägna att lifva vår ifver och underhålla vår höga tanke om förbundet. Oaktadt allt detta var det icke mindre visst och sant, att orden var mäktig; att den hade rötter öfverallt, och att man icke kunde drifva gäck med densamma. Vi äro nu der, sade Fantasio, och således måste vi qvarblifva der. Kanske hade det varit bättre att sätta i verket min förra associationsplan; men ånger tjenar till intet, och vår ed hindrar allt sådant. (En afartiklarne i eden förbjöd de Geda Kusinerna att ingå i något annat hemligt sällskap.) Men ingenting hindrar oss att sjelfve bilda en oberoende verkningskrets. Jag föreslår, att hvar och en af oss skall höra sig före hos dem bland sina bekanta, hvilka han anser värdiga, och förvissa sig om deras medverkan på den dagen, då det kan bli lämpligt att handla. Ingen reception, ingen ed, inga hemliga tecken, ingenting som karakteriserar hemliga samfund. Låt det blott vara ett muntligt löfte att framträda när man blir kallad. Det var på det sättet som, år 1821, hvarje Carbonaro omgaf sig med ett antal villiga anhängare, hvilka icke voro bundna af någon ed och kallades Federati. TLåtom oss göra detsamma, Vi skola sålunda ha den dubbla fördelen att ge sysselsättning åt vår verksamhet och bereda värderika elementer för den gemensamma sakens seger. Hvad säger ni? Vi ingingo af allt vårt hjerta på vår väns åsigter, och det blef öfverenskommet att vi skulle antaga tilj medbröder i detta vårt oberoende företag Alfredo och Sforza (den se