Aftonbladet – 10 juli 1858, sida 2

antal måst inskränkas och arbetslönerna minskats; (! men för öfrigt har ingen anmärkningsvärd förändring I: uppstått i handtverkeriernas ställning. I länets öfriga städer, der inga omedelbara vexeltransaktioner med utlandet ega rum, hafva handelskrisens verkningar inskränkt sig till de för stad och land gemensamma — förknappad penningetillgång, inskränkt varuförbrukning och handel: ÅA landet har ställningen ytterligare försvårats genom prisfallet för de flesta landtbruksprodukter, äfvensom upphörandet af de föregående årens förmånliga kreatursafsättning på Norge varit en känbar afsaknad för länets norra delar. Emellertid antages att i allmänhet tillståndet inom länet skulle kunna väsentligen åter lyftas genom en god skörd, hvartill lyckligtvis de mest lofvande utsigter finnas öfver hela länet. Beträffande särskilt arbetareklassens ställning, så anmärkes att fabriksarbetarne i Göteborg under den goda tiden kunnat icke blott inrätta sig beqvämt, utan göra besparingar; att få blifvit afskedade, och de fleste af dem emedan de ej velat underkasta sig en ringa nedsättning i arbetslönerna, utan trott sig på annat håll vinna mera lönande sysselsättning; att indragning af arbetet vanligen skett genom arbetstidens förkortande, hvarigenom arbetslönen minskats med 10 å 25 procent; att i handtverkerierna nedsättningen i arbetslönen uppgifves till 33 , procent; att i länets nordligaste delar arbetslönen föga eller icke nedgått (till följd af de lätta försörjningstillfällena inom norska gränsorterna); att i öfriga orter arbetslönen uppgifves hafva fallit 10—25 procent, men att då priserna å lifsmedel fallit i samma proportion, anses allmänt arbetarnes vilkor icke vara försämrade. Beträffande åter inflytandet af meran!mde rubbningar på handeln, industrien och näringarne i den närmaste framtiden, anser konungens befallningshafvande att provinsens ekonomiska tillstånd vid krisens utbrott först bör utredas och anförer flera bevis för åsigten, att ehuru Göteborgs börs vidsträckt begagnat den utländska krediten, hade länet dock i allmänhet icke vid den tiden ökat sin skuldsättning. Sålunda hade genom spanmålshandeln betydliga summor tillflutit det Bohuslänska jordbruket; fiskerierna hade föregående år varit ovanligt lönande; trots spanmålens sjunkna pris hålla sig ännu jordegendomsvärdena ovanligt fasta, de mindre handelsplatserna hafva haft så ringa känning af krisen, att t. ex. i Marstrand ingen och i Strömstad blott en konkurs inträffat; restantierna i kronoupptörden voro mindre den 1 Maj 1858 än samma tid 1857; rikets ständers lånekontors fo: dringar hos låntagare inom länet (Göteborgs stad oberäknad) voro mindre 1857 än 1856; jemväl privatbankens fordringar hade betydligt nedgått vid 1857 års bokslut; i Göteborgs sparbank hade under året, som slöts den 30 April 1858, uttagningarne v.1 varit betydligare, men sannolikt till stor del för vinnande af högre ränteafkomst, och insättningarne hafva varit större än föregående år, 0. s. V. — Vidare anser K. befallningshafvande att spanmålsprisernas fall icke varit en följd af krisen (ty då skulle hafrepriset efter krisens inträdande icke åter uppgått), utan af den utländska, särdeles ryska och preussiska konkurrensen De kunna således åter uppgå, oberoeude af krisens utveckling, åtminstone så vidt, att den inhemska spanmålen kan fördelaktigt afsättas i främmande länder, och åtskillga skäl anföras till stöd härför. — Nekas kan icke att den öfverdrifna spekulationslösten och begäret att utvidga fältet för varugmsättningen alstrat ett kreditsystem utan gränser, som lockat till misshushållmng och vingleri. Det är en sjukdom, som efter inträdd kris behöft tid för att botas. Ilura lång denna tid skall blifva, huru snart den nu rådande stillheten i utländska marknaden skall upphöra, är således, hvad angår skeppningen af bergsoch skogsprodukter samt den svenska han delsflottans användande till fraktfart; beroende af att börsförhållandena i utlandet blifva betryggande. Varuimporten åter beror ock medelbart häraf, men mera direkt af allmänhetens förmåga att förbruka, hvilken, lika litet som förmågan att producera, kan för begränsad framtid inskränkas. Att förhållandet snart kommer att ändras förmodas deraf, att, enligt handelsföreningens uppgift, behållningarne i Göteborg af importerade utländska varör icke äro betydliga. Från Hallands län: Konungens befallningshafvandes berättelse af den 28 Juni upplyser beträffande handeln, att exporten, som hufvudsakligen består i trävaruskeppning till Danmark och Norge, har i år varit jemförelsevis mycket inskränkt, så att endast bräder i mindre båtar exporterats till Danmark och några få laster boktunnor och stäfver till Norge, hvaremot exporten af bjelkar och timmer nästan upphört. De utklarerade fartygens antal har, jemfördt med förra årets, intill Maj månads slut nedgått från 286 till 168. Deremot har spanmålsexporten till England varit lifligare än föregående år, i det från Halmstad aflastats 10,787 t:r hafre och 524 t:r korn samt från Warberg 8369 t:r hafre och 175 t:r korn. Ett bevis på importens aftagande är att tulluppbömden icke uppgår till hälf ten af hvad den utgjorde de 2:ne föregående åren: Särskilt anmärkes att, ehuru kreditupplaget af romm och vin från förra året icke varit större än vanligt, hafva icke mera än ett fat rom och ett fat vin från utlandet inkommit. Beträffande handeln på inrikes orter anföres, att det betydligt minskade inköpet af exportartiklar, särdeles bjelkar och timmer, i samma mån minskat allmogens påräknade penningetillgångar, till följd hvaraf varuförsäljningen och den s. k. detaljhandeln, synnerligast den kontanta, aftagit, äfvensom utestående fordringar för lemnade varor med svårighet ingå. Beträffande industri och näringar uppräknas, såsom de förnämsta näringarne, utom jordbruk och boskapsskötsel, fabrikationen af möbler i Lindome, af liar i Fjärås socken, af vadmal, nöthårstäcken och s. k. ryor i Warbergs och Halmstads fögderier närmast Smålands och Westergötlands gräns, samt af diverse yllevaror, strumpor m. in. i socknarne kring Laholm. Spanmålshandeln, som genast afstannade jemte det prisen föllo, har i början af innevarande år fått nytt lif genom stark efterfrågan på hafre till skeppning på England. Priset steg hastigt från 6 rår till 8, 9, 10, och aldrig i mannaminne har så mycket hafre exporterats från detta län. Af råg åter finnas flerestädes osålda poster hos producenterna, som, vana vid förra årens höga priser, höllo på sin vara i det längsta, hellre än att mottaga måttliga priser. Kreaturshandeln har nästan upphört, till stort mehn för de magra socknarne vid gränsen mot Westergötland och Småland. Af nämde binäringar har yllevarutillverkningen lidit mest, enär arbetslönen för förädlingen af ett 16 ull nedgått från 8 rdr till 34, å 4 rdr och tillverkningen dessutom betydligen minskats, emedan förläggarne i Borås och Laholm sakna afsättning. Likväl hafva kronoskatterna ingått lika bra som förut utan annan rest än sådan, hufvudsakligen böter, som är beroende på inhibition oc! dräckning, samt utan att en enda pant behöft försäljas. Frivilliga fastighetsförsäljningar hafva aftagit, på samma gång långt flera hemmansdelar äro under exekutiv försäljning än vid samma tid förlidet år. Handtverkerierna i städerna, arbetande egentligen för ortens behof, ha jemväl sett afsättningen minskad. Af länets 2:ne större fabriker har Anderstorps