Aftonbladet – 7 juli 1858, sida 2

Länsstyrelsernas berättelser om ställningen 1 landet. Från Norrbottens län: Sedan Norrbotten år 1856 straffades med den svåra missväxten, som hade till följd att största delen af. allmogens från föregående år hopsparda kontanter gingo från provinsen för anskaffande af, erforderliga födoämnen, hvilka kunde erhållas endast till oerhördt höga priser, har. penningetillgången härstädes varit i hög grad inskränkt. Häraf har uppkommit en stagnation i varuomsättningen inom provinsen, som högst menligt inverkat på handelsoch handtverksklassernas ställning, och denna har, hvad handelsklassen beträffar, ännu vidare försämrats sedan sistlidne års sommar, från hvilken tid efterfrågan af ortens exportartiklar till billiga och antagliga priser upphört. Handeln befinner sig derföre af dessa anledningar för närvarande särdeles nedtryckt, och enahanda omdöme gäller äfven i afseende på öfriga näringars och den arbetande klassens ställning, såsom beroende af handeln. Erfarenheten har numera lagt i dagen, att under de år, som föregingo början till nuvarande kritiska förhållanden, spekulationsandan äfven här i orten varit stegrad till-.en onaturlig höjd. Den har lättsinvigt begagnat sig af lättsinnigt erbjudna penningar och varor, och med åsidosättande af all tanka på möjligheten af förändrade konjunkturförhållanden hafva dessa varor och medel distribuerats bland allmogen och den arbetande klassen, som i sin tur begagnat sig af den lockande krediten, lefvat öfver sina tillgångar och anticiperat på framtida skördar af vanskliga binäringar. Då tyvärr tiderna oförmodadt förändrade sig och liqvider utan skonsmål fordrades, undan för undan bland säljare och köpare, hafva till höga priser anskaffade och med dryga daglöner bearbetade effekter och rudimaterier, som icke hunno afyttras innan rubbningarne i alla affärsförhållanden inträffade, måst — der de kunnat säljas — bortgå till priser långt under hvad de kostat i inköp; och enahanda har också förhållandet varit med dyra köpmannavaror och i mät taget annat gods, som antingen i brist af köpare förblifvit osåldt eller också bortgått för en ringa betalning. Dessa ogynsamma örhållanden hafva också orsakat flere konkurser, och de påkallade utmätningsåtgärderna hafva varit betydligt flera än under föregående tider. Till följd af alla dessa antydda omständigheter är det icke möjligt att med någon säkerhet beräkna att det förra, någorlunda jemna välståndet inom denna provins snart åter skall inställa sig. Rubbningarne äro för stora för att förtroende i handel och vandel alltför hastigt skall kunna återkomma och allmänna rörelsen återtaga sin jemna gång. Det är emellertid att hoppas att den penningekris, som medför straff för öfverdåd, i mångahanda hänseenden skall verka välgörande, nemligen till mera försigtighet i affärer och således småningom till allt mera och mera förtroende man och man emellan, samt hos allmogen och den arbetande klassen till öfvertygelse om nödvändigheten att icke förbise jordbruk och boskapsskötsel för vanskliga, lättfångna och derföre odryga förtjenster. Utsigterna för årets gröda äro ännu lofvande, likväl önskas allmänt snar nederbörd. Brist på förtjenster för den arbetande klassen afhöres ännu icke. Dagspenningen har emellertid på de flesta ställen inom provinsen nedgått ifrån 1 rdr 24 sk. och 2rdr rmt, hvartill den hållit sig de föregående åren, till 1 rdr samma mynt. Likväl är, efter mångas omdöme, att befara, det mot senare delen af innevarande sommar samt derpåföljande höst och vinter arbetstillfällena skola betydligt minskas, om ej helt och hållet uteblifva, hvadan allmänna arbeten för statens räkning — om icke oförmodade förändringar inom affärslifvet inträffa — torde blifva af nöden; och har till följd häraf K. M:ts befallningshafvande också för detta ändamål vidtagit förberedande åtgärder, hvilka framdeles särskilt i underdånighet skola underställas K. M:ts nådiga pröfning. Från Wester-Norrlands län: E. M:ts befallningshafvande anför, att de omtalade rubbningarne i penningeoch kreditförhållandena väl i så måtto inverkat på handel och näringar, att det förut allt för vidt sträckta kreditsystemet blifvit högst betydligt inskränkt och förtroendet i affärsväg personer emellan stördt, men att i de länet tillhörande begge städer i följd af samma förhållanden ingen affärsman nödgats inställa sina betalningar, hvaremot i köpingen Örnsköldsvik en handlande i följd af bristande penningetillgångar nödgats till borgenärers förnöjande sin egendom afstå. De nämde missgynnande förhållandena hafva emellertid på landsbygden i så fall utöfvat ett för landthandlarne menligt inflytande, att flera af dessa blifvit försatta i konkurstillstånd, men detta har till största delen varit en gifven följd af dessa handlandes länge öfvade vingleri och obekantskap med hvad som fordras för bedrifvande af ordentlig handel och förande af riktiga handelsböcker. Denna landthandel har ock uppehållits genom ett alltför vidsträckt kreditsystem, synnerligen hos bhufvudstadens handlande, hvilka nu med dryga förluster få plikta för sina ofta utan urskilning gjorda utborgningar, såsom bevis hvarpå anföres att till och med en båtsman blifvit lagsökt för af honom accepterad vexel på ett icke obetydligt belopp. Att varuomsättningen, i följd af minskade penningetillgångar, i allmänhet innevarande år varit och un