Aftonbladet – 7 juli 1858, sida 2

stöd af sina medborgare, ja ifrån sjelfva tronen, utan att det fallit någon förnuftig menniska in att dervid fänka på någon missaktning för lagen. Än mindre är detta fallet, då fråga är om en lag, hvars stiftande var ett brott mot förnuftet, hvars upphäfvande föreslagits af landets konung och hvars bibehållande står i lika öppen strid med grundlagens bud som med kristendomens anda. Hvad åter landets religion angår, hvilken subskriptionen förmenas håna, ha vi hittills trott denna religion vara en protestantisk, som erkänner samvetets rätt, en kristlig, som äfven i den olika tänkande ser och älskar en dyr, om ock förvillad -broder. Vi ha aldrig uppmuntrat till affall från vår lutherska kyrka. Vi skulle deremot gerna vilja uppmuntra denna kyrka att sjelf icke affalla till kärlekslöshetens isolering, till papism i anda och författning. Gerna skulle vi äfven vilja lugna Blekingspostens förskräckelse för den fasansfulla papism han ser triumferande höja sig bakom den oskyldiga subskriptionen. Det är ej genom sådana medel påfveväldet bereder sina segrar. Det skyr lika mycket, som Blekingsposten synes göra det, offentligheten, och den oreda det här lyckas åstadkomma lärer väl inskränka sig till en och annan qvinlig proselyt och till-den bäfvan dess blotta namn förmår ingifva en och annan individ bland det s. k. starkare könet, hvilkas hjernor — för att låna författarens förträffliga uttryck — synas vara religiöst. orediga. För öfrigt hänvisa vi till hvad vi redan i vår anmälan vid subskriptionens öppnande yttrade om dess afsigter och ändamål.