Aftonbladet – 7 juli 1858, sida 2

Jag behöfver icke säga huru vi emottogo Fantasio med öppna armar vid hans återkomst från Florens. Jag skall aldrig glömma den triumferande ton, med hvilken han yttrade, då han steg ur åkdonet: Den italienska Hefaireia är funneng Likväl hade han haft för brådtom att ropa victoria, ty oaktadt all den ifver, med hvilken han och vi alla sökte efter denna italienska Hetaireia, lyckades det oss icke att finna något spår deraf. Detta misslyckade bemödande, långt ifrån att leda öss till den slutsatsen att Carbonari icke funnes eller åtminstone icke för närvarande arbetade i Genua, ökade endast vår tro uppå och vår vördnad för detta fruktansvärda samfund, som kunde så väl bevara sin hemlighet, att, fastän allede närvarande, det ingenstädes var åtkomigt. Eöarbonarismen uppstod, såsom hvar och en vet, uti konungariket Neapel under de sista åren af franska ockupationen. Några patrioter, undflyende den utländska styrelsens förföljelser, hade dragit sig tillbaka bland bergen i Abruzzo, hvarest deras enda medel till lifsbergning var att bränna kol (carbone), hvaraf de fingo namnet Carbonari; och benämningen Vendita (försäljning) gafs åt de särskilta grupper, hvari sällskapet var fördeladt. Konung Ferdinand, hvilken då för tiden hade tagit sin tillflykt till Sicilien, satte högt värde: detta samfunds nationalkänsla, uppmuntrade det af all sin makt och gick så långt, att han blef en medlem deraf. Från den tiden hade förbundet utbredt sig öfver hela konungariket Neapel och derifrån till alla delar af Italien. Det var Carbonari som hade b redt och åstadkommit revolutionen i Neapel och i Piemontår 1821, ehuruväl förbundet hade, några år förut blifvit häftigt och skoningslöst förföljdt af samme konung Ferdinand, som det