Aftonbladet – 7 juli 1858, sida 2

TYS Or — jag ej vill nedsöla dessa blad; men alla de bland: mina landsmän, hvilka komma att läsa dem, skola genast igenkänna mannen, då jag tillägger, att 1843 eller 1846 blef han anklagad för mord, befunnen brottslig :och dömd till galererna för lifstiden. : Jag skall ingenting säga om dem, hvilka voro föremål för en politisk anklagelse. Kanske får jag framdeles i dessa memoirer tillfälle att vidröra detta sorgliga ämne. För närvarande skall jag sluta denna mörka målning med en olyckligtvis fullkomligt historisk anekdot, hvari det löjliga täflar med det upprörande, En politisk fånge, som länge suttit på fästningen Mondovi, anhöll den ena gången efter den andra hos kommendanten om tillstånd att bli rakad. Kommendanten hänsköt frågan till guvernören öfver provinsen Cuneo, hvilken beviljade den begärda tillåtelsen genom följande: skrifvelse, som jag återger ordagrannt: Fången skall ha sina händer, armar och ben bundna vid en stol. Två soldater skola ställas, den ene vid hans högra, den andre vid hans venstra sida, och bakom honom en soldat med dragen sabel.. Framför honom skall kommendanten stå jemte platsmajoren på ena sidan och adjutanten på den andra. I denna ställning (så slutades skrifvelsen) får fången rakas i all beqvämlighet och efter sitt behag (con tutto suo commodo !) TJUGOANDRA KAPITLET: Två år ha förflutit. Jag är nu tjugoett år gammal, och en tjock krans af hår har växt under min haka. Jag skulle äfven ha ett par vackra mustascher — föremålet för min längtan då jag var barn — om mustascher icke vore obarmhertigt förbjudna. Jag har gjort åtskilliga försök att bära dem, men de ha alla misslyckats. En dag, förlänge, länge