Aftonbladet – 7 juli 1858, sida 2

utan äfventyr för sin kona och sin dynastis popularitet länge och systematiskt underkänna hvad han är skyldig dessa Frankrikes behof, instinkter och rättigheter. Den politiska verlden är nu likasom -alltid sysselsatt med åtskilliga nyheter, mer eller mindre grundade. Den för ögonblicket här gängse skulle visserligen, i fall den är tillförlitlig, blifva af stor vigt. Man säger nemligen, att grefven af Paris skall ingå äktenskap med engelska drottningens andra dotter. Man påstår derjemte, att hertigen af Malakoff skulle ha råkat i onåd, emedan han ej förstått afböja detta äktenskap. För öfrigt råder här en stor tröghet: föga litteratur, föga börsaffärer, föga handel, föga politik, inga salonger. I Paris finnas inga andra personer qvar, än sådana, som äro förargade öfver att der nödgas qvarstanna. Allas håg är riktad på resor. Aldrig har korrespondensernas fält visat sig så ofruktbart. Endast obetydliga rykten äro i omlepp. Jag vill emellertid här nämna ett af dessa, som, om också ej det vigtigaste, åtminstone är sällsammare än de öfriga. Man påstår nemligen, att hr Proudhon, i förargelse öfver den dom som drabbat honom, har efter moget öfvervägande bestämt sig för grefven af Paris och skrifvit till denne prins för att gifva honom detta sitt beslut tillkänna. Midt under denna allmänna brist på, jag vill just ej säga vigtiga och allvarsamma saker (ty sådana finnas alltid här i verlden), men på nyheter, sysselsätter sig pressen med att fostra dessa inbillade varelser, åt hvilka man gifvit namn af ankor. På den förfärliga ormen, som nyligen undkom ur Jardin des Plantes och som då och då visade sig i förstaden Saint Marceau, har nu följt en icke mindre fruktansvärd krokodil midt i Seinen. Det är på tidningen Patries byrå som man uppföder denna andra anka. Provinsbladen omtala å sin sida hvalfiskar, som visat sig i sött vatten, o. s. V. Man måste tillstå, att dylikt är väl värdigt nittonde: seklet, väl värdt att sysselsätta en stor nations inbillningskraft och reta dess nyfikenhet.Dess skriftställare visa nationen verkligen mycken ära, då de tro sig kunna uppskaka eller roa henne med dylikt kram. Men menniskoförståndet är likt en åker. . Då en sådan står öde och icke odlas medelst nyttiga och ädla arbeten, uppväxer der se me annat än nässlor, tistel och törne, plantor me ett ord, som icke äro värda annat än att kastas i ugnen. AH.