Aftonbladet – 5 juli 1858, sida 2

ytterst missbelåtna, anse sig såsom utpekade, såsom komprometterade — ty inga namn vilja de höra af. Allmänheten åter finner det särdeles bepsynnerligt att X så der sjelf vill bjuda ut sig (väl förståendes om han öppet skulle säga: Väljes jag, så tager jag emot valet —); han pmåtte hysa den föreställningen, att just han pkan uträtta storverk; han vill väl komma ;upp i verlden, kan tänkan — o. s. v. Noga räknadt, är det dock ett ganska mödosamt kall att vara riksdagsman, såvida man såsom sådan vill vara nitisk, upplyst och sjelfständig. ; Är det någon som vill blifva riksdagsman, så är det mest vanliga förfarandet dervid, att han. i allra största tysthet och under all möjlig försigtighet derom talar vid några af sina vänner, hvilka äfven, med iakttagande af största försigtighet, tala vid sina vänner och antyda, att han skulle vara passande till riksdagsman och skulle såsom sådan kunna göra sin valort speciel nytta, ty vidsträcktare betraktas icke kandidatens lämplighet. Icke just för jag tror att han vill bli riksdagsman — säger vännen — men blir han vald, så kan han icke afsäga sig förtroendet. Vi vilja icke tala om dessa riksdagsmannaval, som så ofta skett i städerna, hufvudsakligen med beräkning, att valfullmakten skulle blifva grundplåten, blifva medlet för en af valsamhället och den valde lika lifligt önskad befordran t. ex. till en domsaga. Dernäst är det nära nog exempellöst att, i fall inom en stad eller ett valdistrikt deröstberättigade äro ense om att välja någon, denne uppmanas att före valet redogöra för sina åsigter rörande statens angelägenheter och de vigtigare frågor som vid det instundande riksmötet skola behandlas. Också händer det ju ganska ofta, att personer väljas, som dels icke äro det ringaste hemmastadda i någon enda vigtig samhällsfråga, icke ens hafva gjort sig bekanta med ide ärenden, som vid föregående riksmöten behandlats, och derföre, när de anlända till riksdagsorten, genast kasta sig i armarne på ofta ganska tvetydiga rådgifvare, — och dels ofta af nyssnämde anledning under riksdagens fortgång utveckla en verksamhet och hylla grundsatser, som deras valmän i högsta grad och med fullkomligaste skäl måste ogilla. Man skall säkert medgifva, att dessa anomalier icke kunde inträffa, om allmänandan vore mera utbredd. Men är det möjligt att, och huru tillvägabringa detta? Jo, vi-tro, att det är möjligt, och vilja till den ändan uppställa och besvara en fråga — den nemligen: , Hvilken utväg är den ändamålsenligaste dels för att sätta de väljande inom hvarje disrikt i till: fälle att utse den insigtsfullaste, den i allovär-digaste till representant, och dels för att erhålla någon kunskap om några garantier för de tillämnade representanternas insigter uti och åsigter om: de vigtigaste samhällsfrågorna innan valen försiggå? Vi skola icke besvara denna vigtiga fråga medelst åberopande af några opröfvade teorier; vi skola endast omförmälag i största korthet, huru det tillgår vid representantvalen i ett annat land, som ligger oss ganska nära, och der efter många strider, ett representationssätt blifvit infördt, hvilket i ganska mycket liknar det, som af flera här önskas. Vi mena Danmark, der just förberedelserna till de efter vissa år återkommande folkethingsvalen, vida mera än något annat, gifvit en ständigt ökad väckelse åt: den allmänanda, hvarförutan konstitutionel frihet och styrelse icke äro möjliga. Vi skola i en följande artikel. närmare redogöra för åtskilliga i mer än ett hänseende högst intressanta och lärorika företeelser vid de senaste folkethingsvalen i Danmark.