Aftonbladet – 5 juli 1858, sida 2

eriod af allmän försoffning — ungefärligen ådan som den närvarande — har alltid en f motsatt skaplynne inträdt, utmärkande sig enom en hög grad af lif, kraft och verkamhet. Må derföre de, som uppriktigt vilja n representationsförändring, sådan som lanet är i behof af, icke misströsta och icke pphöra att hoppas. Må en hvar lefva och erka i den öfvertygelsen, att den också skall tföras när tiden varder fullkomnad. Af det mer än snöpliga sätt, hvarpå repreentationsfrågan vid sista riksdag expedierades, ar emellertid till fullo blifvit ådagalagdt, att ikets representanter — vi tala här i allmänet, naturligtvis — i sitt innersta alldeles icke iro benägna för en representationsförändring — i deras tids. Ty hvad än de allra flesta, vid ner och mindre högtidliga tillfällen, mer och nindre vältaligt må orda om och emot den yrhjuliga statsvagnen, så eger den dock sina tora behag — för dem väl förståendes, som wu cum gratia ä privilegio åka uti den trögkörda och förrostade, men för ,innesittarne indock väl inredda och beqvämligt stoppade sarossen, vid hvilken de blifvit vanda och i wvilken de: flesta slumra så ljuft, under det att len styres af några få djerfva och vaksamma sörsvenner. Det är således icke alls troligt tt de närvarande ständerna skola på fullt allvar aga initiativet till en representationsförändring. Vi hysa denna åsigt äfven af det skäl, att när fråga uppstått allenast derom, att föröka de intelligenta krafterna inom ett eller annat riksstånd, så har ju till och med detta mött mycket motstånd. ) Vistelsen i hufvudstaden, det ingalunda knappa dagarfvodet, äran att blifva befald till bolen, de många artigheter, som slösas på representanterna, särdeles när någon högvigtig eller ömtålig fråga är i görningen, hoppet att vinna utmärkelse, möjligheten att vinna befordran, att inkallas i komiteer, att hedras med val till fullmäktigskap och revisorsbefattningar, äro ju ganska stora lockelser under närvarande riksdagsförhållanden? Skulle riksdagen blifva tröttsam och lång — hvilket, tack vare vårt nuvarande representationssätt, är oundvikligt — så möter ju intet hinder att erhålla tre veckors permission — prolongerad på ytterligare tre veckor, och, om välviljan är stor, eller personen icke särdeles behöflig, än vidare ett par veckors förlängdt tillstånd att vistas i hemorten, hvarunder ändock arfvodet oafkortadt äåtnjutes och nya krafter samlas och förbättrad digestion erhålles i eget hus och hem, för nya strider och nya förlustelser på riksdagsorten. Det är följaktligen mer än tvifvelaktigt, huruvida våra nuvarande ständer af egen drift och öfvertygelse skola blifva färdiga med och eniga om en helgjuten representationsreform förr än nationen sjelf sätter sig i rörelse och lägger sin vilja i vågskålen. Då blir det genast annat ljud i pipan; då öfverbjuda representanterna hvarandra genast i ordandeom landets oafvisliga anspråk på något bättre; och låter då folket icke dåra sig af det myckna talandet, så — blir väl något af. Icke ens i England, der den politiska bildningen är så vidt utbredd, har någon enda stor. reform kunnat genomföras förr än folket börjat röra på sig med kraft och uttala sin bestämda vilja. Men: hos oss förefinnes en .stor stötesten. Folket intresserar sig ju här så ytterst litet för riksdagarne, betraktar dem såsom ett oundvikligt ondt, såsom något som ej kan blifva bättre säger man. Till en del ligger sanning deri. Men åtskilliga omständigheter antyda dock, att oändligt många flera ibland folket nu, mera än till och med för några få år sedan, taga kännedom om hvad som vidi. riksdagarne förhandlas, och äro angelägna l om att erfara hvad deras närmaste representanter yttra och göra vid riksdagarne; och det sunda förståndet säger dem, att det-går: rent af på tok med landet, om riksdagarne få förblifva sådana som de nu länge visat sig vara. : Är nu icke redan detta ett godt tidens tecken? Men huru kunna åstadkomma ett mer ra på djupet gående, allvarligare och allmän nare ullredt intresse för statens angelägenheter? Ty det är ju klart att: förr än så blir fallet, Kan icke den allmänanda väckas och vidmakthållas, som i sin ordning medför dels full insigt om vårt bristfälliga representationssätt. och -dels öfvertygelsen om det oafvisliga behofvet af detsammas förbättrande; Vi äro fullt öfvertygade om att det allmänna intresset för statens angelägenheter högst betydligt skulle väckas till lif, om den stora allmänheten blefve mera än fallet nu är inresserad för riksdagsmannavalen. Så länge dessa val ej mera påaktas än vanliga kommunalval — och knapptså mycket — ligger det i öppen dag, både att. och hvarföre riksdagsmannavalen så ofta lemna de mest bedröfliga resultater: ; Det torde finnas få länder, om något, med representativ statsförfattning, der mindre vi lägges på nämde Val än här — väl förstå: endes i allmänhet, ty ganska vackra val och efter moget öfvervägande ske äfven, fastän mera undantagsvis. Å Orsakerna till försthämde förhållande äro flera. Vi Vilja antyda några. Först och främstär det hos oss ytterst sällsynt att någon person med vidsträcktare kunskaper och sjelfständig karakter har möd att öppet förklara sig vilja blifva riksdagsman. En helt och hållet falsk blygsamhet förbjuder: honom det, äfven om han vet med sig, att han såsom representant skulle kunna gägna sitt fädernesland, Följden häraf har varit och skall, så länge denna fördom råder, äfven blifva, att ofta den mest upplyste och lämpligaste, den utmärktaste och mest sjelfständige alldeles icke blir känd eller kommer i fråga vid Valen. Mk Öm någon tidningsredaktion, när riksdagsmannaval stundar, skulle taga sig friheten att yttra: Den eller den inom vår ort eller stad eger de egenskaper, som fordras af en värdig representant; så, i minst tre fall af fyra, blifva just de, som sålunda framhållas, dermed sjelfve Le vn nn Ir ENSE