Article Image
Jänade Ulldetrattelser iran Melbourne 1 Austra lien: Bref och tidningar hafva anländt från Melbourn i Australien af den 25 sistl. April. Man erfar dera bland annat, att tidningen Norden,, hvilken efte några få nummer upphörde, åter skall komma att ut gifvas efter en förändrad plan. Svenska skepp, an lända sedan sista brefvet, äro: Eleonore, O. F. Arm felt, från Hongkong, afgången i barlast till Batavia Carlin Cecilia, Kronhamn (?), från Göteborg, afgån gen i barlast till Akyab; Ferdinand Brumm, Voss (preussiskt skepp), från Göteborg, afgår till Akyab Uonstance, S. Söderberg (Stockholmsskepp), från Leith afgår om ett par dagar till Batavia; Carin (det stör. sta svenska skepp som besökt Australien), från Gö teborg på 91 och från engelska kusten på 76 daga (en särdeles god resa), F. Matern, utlastar nu. I Adelaide har Oscar I varit och afseglat igen. Till Geelong har Stockholmsskeppet Magda, E. G. Österberg, ankommit via Cap Goda Hopp, der kvptenen varit sjuk. Man börjar blifva orolig att någon olycka skall hafva träffat Gefleskeppet Triton, kapten Öhrling, från Norrland till Adelaide, som redan länge varit wäntadt. Från Victoria-kolonien ha från början af detta år till den 10 April blifvit utskeppade 668,192 lod guld, motsvarande 2,672,768 dukater. a — I Posttidningen läses följande utdrag af ett bref, dat. Axevalla den 2 Juli: Deras Kongl. Högheter befinna sig fortfarande vid god helsa. Alla trupper inryckte i går till lägret, emedan det då åter, tjerde dagen å rad, brjade regna, hvilket regn forttor hela gårdagen, natten och särdeles starkt i dag på morgonen. Nu är uppehåll och det synes vilja klarna. H. K. H. kronprinsessan har inbjudit härvarande uttindningar att i eftermiddag bese Skara domkyrka. H. K. H. kronprinsen reser vid samma tid åt Asaka, för att bese terrängen för en till måndagen tillämnad fältmanöver. — Handelstidningens korrespondent skrifver från Axevalla den 26 Juni: Den ena dagen förflyter efter den andra i ungefärligen lika trupprörelser; till följd af dålig väderlek ha också de fleste af våra besökande försvunnit, isynnerhet ha damerna med sina rika och eleganta drägter nästan alldeles flyktat; och i thy fall ha vi stackars korrespondenter svårt att kunna få ihop våra pensa till den allmänna nyfikenhetens tillfredsställande. I går var både på föroch eftermiddag excercis, som träget öfvervarades af kronprinsen med sin stab, i hvilken vår lille franske öfverstes zuavmössa synnerligast drager till sig allas blickar. Hvart man ock må vända sig, ser man nästan genast framför sig den lille öfversten,, som tyckes med särdeles moggrannhet och uppmärksamhet följa truppernas rörelser. Vi utom facket stående ha dock trott oss finna, att han särdeles noga observerar de framsmygande jägarkedjorna. Emellertid är det ett oupphörligt skjutande och hojtande. Gevärsskott smattra öfverallt omkring oss, stötar ljuda från kavalleriafdelningarne på nedra sidan, starka hurrarop vid bajonettanfallen, hojtande kommandorop och kanoner, som tala latin,. Hvad det måtte vara roligt allt detta för den i den djupa krigarekonsten invigde! Ett krigiskt skådespel af något mindre enformig art, än brigadoch regementsexercisen, erbjöd sig i natt under en simulaker. Det var det herrligaste väder man kunde önska sig. Endast några få strömoln syntes på det klara himlafästet, från hvars södra sida månen utkastade rika silfverplantsar öfver marken och speglade sig strålande i den aflånga vac: kra Hornborgasjöns knappast krusade yta. Allt var tyst i hela lägret, endast de sakta fjäten från några smygande vedettposter störde den rådande tystnaden. Order hade emellertid blifvit utdelade, att båda liierna, den östra och vestra, skulle utsätta nattposter, för att ej öfverrumplas af hvarandra, så att de båda Uinierna hade hvar sina 1000 man på benen, skulle jag tro, reserven inberäknad. Elfsborgs regemente, som har sitt läger i sydvest, kade utskickat sin lilla vak viket, af 20 å 25 man, som faltat posto på en kulle, hvilken ligger midtför deras läger. Men östra linien hgde dragit ut en lång jägarkedja, hvilken sträckte sig långt utåt slätten, på båda sidor om den på slättens widt liggande borgen med sin park. Den smyger fram, och den afdelning deraf, som låg söder om borgen, råkar slutligen på de få vedetter, som Elfsborgarne satt ut, samt kör helt simpelt bort dem, som det påstås förargade öfver att e ha påträffat större truppafdelning emot sig. Den lilla piketen på Elfsborgrarnes sida kallas till hjelp och kommer, men är för liten, att kunna hålla stånd, utan retirerar, efter att ha afsändt bud till hufvudstyrkan vid lägret om hjelp. Nu voro Skaraborgrarne, eller rättare de från östra sidan, herrar öfver kullen, hvarifrån de oekså började beskjuta Elfsborgrarnes läger, så att hade det varit på fullt allvar., hade få kommit helskinnade derifrån. Nu först började hufvudstyrkan röra på sig och skrida framåt mot de beskjutande fienderna. Dessa voro naturligtvis för ringa till antalet att kunna hålla stånd mot en så öfverlägsen styrka, men befälhafvande officern hade dock skickat bud till sin reserv eller hufvudstyrka, att på andra sidan om Kungalunden söka komma fram och derifrån falla Elfsborgrarne i ryggen, men äfven dessa hade anat oråd och mötte der med en motsvarande styrka, så att det blef ej annat än skjuta utaf. — Emellertid lär hela detta sammandrabbande ej ha varit beräknadt, hvarföre kronprirsen, då han fick höra skotten, genast rusade ut ur sitt tält, innan han ännu fått sin kappa på sig, och ensam utan sin stab, hvilken dock snart var på fötter och satte efter honom. — Förb. bra, gossar!, ljöd hans starka, manliga stämma, der han stod och tycktes med särdeles ifver följa rörelserna. Det var verkligen en ganska angenäm anblick, denna nattliga tafla. Mot den klara himlen aftecknade sig vid hvarje: skott eldskenen från gevär och kanoner, och äsynen af de fram och tillbaka ryckande trupperna hade någonting imposant, likasom att se de framsmygande tiraljörernå slingra sig utmed marken, från hvilken deras mörka figurer knappast kunde särskiljas. Hvad skulle det icke vara värdt att få vara vittne till en dylik scen, spelad på en verklig krigsteater! Jägarhornens signaler, hurrarop, gevärsoch kanondunder, allt detta under det herrligaste väder, kunde ej underlåta att utöfva ett ganska djupt intryck på de närvarande. Några främlingar, som blifvit inqvarterade hos bekanta officerare i lägren, rusade yrvakna upp vid goyet och stojet, ej riktigt säkra på sig, om det gälde lek eller allvar, och naturligtvis kunde man här få se mången högst komisk scen. Man besköt hvarandra ända tills all ammunitionen var slut, då man i största fredlighet återvände hvar till sitt. Detta nattliga skådespel var säkerligen det intressantaste af hela stormötet, mycket derföre att det, som man kunde tycka, kom oförberedt. Och jag har litet omständligare redogjort för detsamma, i tanka att det skulle intressera de af läsarne, som hindras från att komma hit. MR rn TEE mA ROMS ht FÅ FR et tt AN SO — — Ingeniören vid kejserliga franska bergverkskåren, Ed. Cumenge, har erhållit patent under 8 års tid å ett af honom uppfunnet nytt metallurgiskt förfaringssätt att framställa aluminium B— Svenske och norske konsuln i Bordeaux bar, enligt kommerskollegii kungörelse, tillkännagifvit att lotsafgifterna för icke privilegierade fartyg blifvit förhöjda. — Den af fabrikören Beatley uti rotundan jöiite södra allen i Humlegården anlagda gasappa.o4 var i lördags afton för första gångan tänd Ett SS ORATPMPRETHAA TT r— 1

5 juli 1858, sida 3

Thumbnail