Aftonbladet – 3 juli 1858, sida 3

sar, smör, ägg, kalkoner, gäss, höns, ankor och fogel, — för det biskopliga köket äfven en ganska värderik förmån, hvilken dock icke af hr Schönbeck blifvit antydd, emedan den naturligtvis ej i uppgifterna för taxeringskomiten kunnat upptagas. Till biskopsstolens herrligheter skall slutligen räknas den, att domkyrkan är skyldig förse biskopen med bostad, samt städse med omsorg underhålla både den: och öfriga ekonoraibygnader vid biskopsgården, jemte samtliga husen vid Helgonaladugården, 3, mantal, som af biskopen sjelf brukas. För att faktiskt och snart ådagalägga, att kyrkoherden Schönbecks här ofvan anförda beräkningar i afseende på den ökade inkomst. som en driftig biskop kan bereda sig, äro riktiga, har doktor Thomander nyligen såsom en förberedande åtgärd utverkat stämning å domkyrkorådet, med påstående att domkyrkan skall åläggas bekosta uppbyggandet af nya boningsoch ladugårdshus å Helgonagården. Det är klart, att om ett sådant anspråk vinner framgång, så blir andra åtgärden attyrka nya hus å samtlige hemmanen, hvarefter åboerna, som hittills sjelfve både bygt och underhållit) alla husen å sina innehafvande hemman, framdeles skola erlägga högst betydligt högre arrendeafgift till biskopen, helst de naturligtvis inträda i hans rättighet att vara frikallade från åbygnadernas framtida underhåll. hvilket äfven af domkyrkan måste allt framgent bekostas. Skulle denna rättegång vinnas af biskopen, och juristerna påstå att han har lagen — men också endast den — på sin sida; så kommer domkyrkan att få vidkännas en nybygnadsskyldighet, som anses uppgå till minst 100,000 rdr bko, och den fortgående underhållsskyldigheten skall likaledes medtaga ett högst betydligt belopp årligen, allt vid påföljd att domkyrkan iråkar en bottenlös skuld. och hennes eget underhåll, huru nödvändigt det än är, måste tillbakasättas för den andlige furstens fortgående lönevinst 1). Efter denna digression, som läsaren torde medgifva icke saknar vissa pikanta momenter, öfvergå vi till en framställning af åtgärderna i och för uppförandet af ny biskopsgård i Lund. Redan på 1820-talet befanns den gamla ohjelplig, och derom blefvo de styrande ense, att ett nytt boställe, biskopen värdigt, vore af behofvet påkalladt. Men en lång och liflig strid uppstod dock om bästa platsen för den nya bostaden. Platsen der den gamla låg, nära invid: domkyrkan, befanns i hög grad besvärad af fukt, emedan jordmånen bestod af ett ända till 8 alnar djupt dyblandadt jordlager, och så vattensjukt, att när profgräfning verkstäldes, fyldes de upptagna hålen: genast med vatten. På Helgonabacken, som har ett högt, fritt och öppet läge, befanns vid verkstäld gräfning redan på 17, alns djup en torr och fast botten, särdeles tjenlig för en säker grund. Fördelarne af att på sistnämde ställe uppföra det blifvande biskopshuset voro ock så öfvervägande, att när saken kom under Kongl. Maj:ts pröfning, första gången 1829, resolverades äfven i den syftningen. Tiden för bygnadens företagande blef dock icke närmare bestämd, och emedan den anvisade platsen icke särdeles behagade biskop Faxe, manade han icke heller på det kungliga beslutets verkställighet, hvarmed derföre fick anstå. Emellertid måste tills vidare en privat boning i staden hyras för biskopens behof 2); men 1833 uppdykade saken ånyo och föranledde nu en vidlyftig och flerårig skriftvexling. Biskopen anförde, att enär åtskilliga mindre bygnader hade blifvit undahröjda li grannskapet af gamla biskopsgården, och ett prydligt och rymligt torg der blifvit anlagdt, så hemstälde han till domkyrkorådet, om icke förändrade omständigheter vore för handen till underdånig anhållan om tillåtelse att på gamla tomten uppföra det nya biskopshuset. Domkyrkorådets flesta ledamöter voro nu genast färdiga att biträda denna mening, mot hvilken dock professor Brunius, såsom ledaImot af nämde råd, på det allra bestämdaste juppträdde, åberopande platsens fulltygade otjenligbet. Landshöfdingeoch biskopsemIbetena delade pluralitetens i domkyrkorådet mening, ordande om den stora beqvämligheten för boställsinnehafvaren att bo nära domkyrkan och domkapitlets sessionshus samt akademien, jemte den mindre. utgiften för domkyrkans kassa, derest den nya biskopsgården bygdes — i dyen, och skulle -derigenom dels en prydnad beredas åt staden, och dels icke den ringaste förändring i den redan uppgjorda ritningen behöfva göras, samt bygnadskostnaden — beräknad till 52,000 rår bko — följaktligen icke ökas. Hr v. Hartmansdorff, då statssekreterare för ecklesiastikärendena, hörde öfverintendentsembetet, som förmenade sig intet yttrande kunna afgifva förr än undersökning på stället blifvit verkstäld. Domkyrkorådet, härom underrättadt, vidtog skyndsamt åtgärden, att, till tidens vinnande, och enär någon pålitlig och kunnig person icke genast och på närmare håll var att tillgå (i parentes sagdt just icke artigt mot professor Brunius, som redan då tagit domkyrkan om hand), tillkalla professorn i arkitektur vid konstakademien i Köpenhamn — den utmärkte Hetsch. Alldeles emot beräkning vitsordade emellertid äfven: han Helgonabackens absoluta företräde till plats för nya biskops1) Domkyrkans egen pastor — domprosten — har icke boställe. Med själavården inom församlingen har biskopen intet att skaffa, och med pastoralbestyren icke heller. 2) Såsomr ett exempel bland många på biskopens anspråk på kyrkan, vilja vi anföra, att då biskopens eget bibliotek blifvit uppstäldt i det hyrda huset, Jick domkyrkan bekosta de bokhyllor, som dervid erfordrades. itä nn el AD sng oe tor en rt kt Hö RR RN I RR RR