Aftonbladet – 3 juli 1858, sida 3

hopp lyste för mig, Jag haringen utom dig i hela verlden, som kan hjelpa mig. Ack, hvad kunde jag göra för honom? En stackars ung student, utan bekantskaper, inflytande eller penningar: Vadoni hade. uppgjort i sitt hufvud en romanesk plan, hvilken jag skulle utföra, nemligen förskaffa: honom en förklädnad, en repstege och plats ombord på ett skepp till Amerika. Jag fann genast, att detta var öfver min förmåga, och jag sade honom det. Jag bjöd till att ingifva honom mod och uppegga honom till motstånd, men förgäfves. Det fanns ej längre hos honomven gnista af energi. . Jag är förlorad utan hjelp, ropade han i ett anfall af ångest och förtviflan; jag behöfde att bli beskyddad emot min egen svaghet. För hvad ändamål skulle jag göra motstånd? En enda halftimma i det förfärliga segreta, det känner jag, skulle öfvervinna all min motsträfvigheto Jag skall gå till din farbror, om du så vill,, sade. jag. Skrif till honom ött bref, och jag vill bära fram det. Jag skall tala till din förmån efter all min förmåga. Nå väl, må så ske svarade Vadoni nedslagen. -I morgon afton i kyrkan skall du få mitt! bref. Jag hoppas ingenting. deraf, men Gud välsigne dig i alla fall! Du har alltid varit god emot mig. Lita på min tillgifvenhet! Jag blir visserligen en dålig munk, men, såsom jag hoppas, aldrig en dålig vän. Nästa afton gaf han mig brefvet och påföljande dagen lemnade jag min tillfälliga enslighet, himlen vet med hvad känslor. Samma dag gick jag att besöka Vadoönis farbror. Han var icke hemma. Jag återvände dit påföljande dag och misslyckades åter att träffa honom. Jag aflemnade då hans brorsons bref med några rader från mig sjelf, hvari jag anhöll om ett samtal med den gamle