Aftonbladet – 3 juli 1858, sida 3

mannen. Flera: dagar: förflöto utan att jag fick något svar. Slutligen, en morgon, just då jag beredde mig att aflägga ett tredje besök, fick jag ifrån signore Vadoni en inbjudning att helsa på honom vid en af honom utsatt. timma. Jag var der punktligt på. bestämd tid. Jag fann: en gubbe af åtminstone sjuttio års: ålder, med ett ansigte likt en vesslas, tannt, torrt och gult som pergament. Vid första åsynen deraf fann jag att min arme väns sak var förlorad. Ni (kan dömma, sade gubben, om den plågsamma förvåning, jag rönte öfver min brorsons besynnerliga. bref, hvilket ni var så god och öfverlemnade åt mig, och med hvars innehåll jag vet (han lade vigt på ordet) att ni är bekant, då ni får läsa detta andra bref, som jag har fått ifrån honom i dåg, och hvari det fägnar mig att finna uttrycken af de känslor, hvilka äro vanliga hos honom., Jag tög brefvet, som han räckte mig, och genomläste det. Det var verkligen unge Vadonis stil. Han yttrade den största ånger öfver att ha afsändt sin förra epistel, skrifven, sade han, i ett ögonblick af sinnesförvirring. Han försäkrade om sin beredvillighet att visa sin tacksamhet för sin farbrors godhet emot honom, genom att inträda i det stånd han frivilligt valt. Jag vill ej söka att få reda på orsakenn, tillade gubben betydelsefullt, till den ögonblickliga villa, hvarför min brorson anklagar Sig sjelf. Jag är öfvertygad att ni på intet sätt bidragit dertill, ty ni lärer visserligen inse huru orimligt och äfven farligt det skulle vara att blanda sig i ämnen, hvarpå evig frälsning beror. Vid dessa ord bugade han sig och följde mig till dörren, utan att jag hade tillfälle eller lust att yttra ett enda ord. Jag gissade lätt att segreta hade utöfvat betydligt inflytande på min stackars väns beslut. Således