Aftonbladet – 3 juli 1858, sida 3

gården, framför den gamla tomten, hvilken om den nödvändigt skulle begagnas, erfordradt för en säker grundläggning en ökad kostnac af 8 å 10,000 rdr, utan att likvist derigenom en högst skadlig fuktighet kunde förekommas. Nu kunde domkyrkorådet icke undgå göra er ny omkastning 1 åsigter, och tillstyrkte derföre i underdånighet att det måtte få bero vid hvad Kongl. Maj:t redan 1829 beslutat; mer hemstälde dock, om ej i alla fall uppskof med verkställigheten kunde beviljas tills kassar samlat en fond, stor 70.600 rdr, hvilka til! detta bygnadsföretag ansågos behöfligå, erinrande derjemte att kassan nu, till följd af stora reparationer å domkyrkan, befunnes i helt annat skick än 1829, och att 2å 300,00( rdr ytterligare erfordrades till domkyrkans reparation. Men skulle åter något oförtöfvadt göras, så kunde ett mindre biskopshus uppföras för en kostnad af 15 å 16,000 rdr, eller ock kunde antingen ett privat hus inköpas (hvilket ock skedde derigenom, att den redan byrda gården af rådet ndladed eller hushyresmedel lemnas biskopen, såsom nu fallet var. Emot dessa fögslag protesterade biskopen på det allra bestämdaste, anseende den ifrågasatta hyresersättningsåtgärden vara stridande mot hans och hans efterträdares i lag och privilegier grundade rätt, yrkande att Kongl. Maj:t måtte utsätta en tid af 5 år. hvarinom bygnaden å gamla tomten skulle vara färdig. Statssekreteraren hörde öfverintendentsembetet, som åter hörde professor Nyström, hvilken i allo gillade professor Hetschs yttrande: men ansåg att både domkyrkans reparation och biskopsbygnaden kunde samtidigt verkställas. . Öfverintendentsembetet instämde till alla delar deri. Den 19 December 18835 resolverade Kongl. Maj:t, att det beslutet, som 1829:i samma fråga meddelats, skulle lända till efterrättelse, och anbefaldes domkyrkorådet nu att ofördröjligen inkomma med plan till biskopsbygnadens: och domkyrkoreparationens samtidiga. företagande. Nu var således definitift afgjordt genom två kungliga resolutioner hvar skåpet skulle stå. Men ordet ofördröjligen är ett relatift uttryck, och domkyrkorådet tog det synonymt med långsamligen, och brådskade alltså fö; ingen del med den anbefalda planens uppgörande, dels emedan hågen att bygga biskopshuset icke var särdeles stor, dels emedan biskop Faxe fortfarande hyste en okuflig kärlek för den gamla biskopstomtens begagnande, och: dels emedan en definitiv plan för kyrkoreparationer var ett ganska kinkigt företag. som, i fall detsamma verkstäldes, längre fram kunde blifva ett svårt vapen i hand emot de reparationslystne i och utom domkyrkorådet. Man föll derföre på den lyckliga iden att på sommaren 1837, således 1Y, år efter det ofvan -omförmälda nådiga beslut expedierats, anlita professor Nyströms bekanta skicklighet för att på stället taga kännedom dels om kyrkans behof af reparation och dels huruvida den förhyrda lokal, som biskopen bebodde, ansåges. lämplig till-provisionelt boställe för biskopen (hvilken fråga på praktisk väg dock var besvarad dymedelst, att biskopen redan begagnat lokalen några år), och dels om reparationsarbetet vid domkyrkan kunde samtidigt med biskopsbygnaden företagas. Att sistnämde frågor, då den nyss anförda kongl. resolutionen meddelades, redan blifvit besvarade, fann domkyrkorådet beqvämligast att helt och hållet förgäta. Professor Nyström reste emellertid ner till Lund, och det var nu som professorn afgaf sitt, i vår förra uppsats omförmälda, ganska märkbara videtur, att kyrkan nyligen blitvit iståndsatt, men — ansågs ändock tarfva en ytterligare och, som erfarenheten sedan visat, storartad iståndsättning, Det provigoriska -biskopshuset ansåg professor N. till sådant ändamål tillsvidare lämpligt, och det nya biskopshuset, som å Helgonabacken borde uppföras — i den punkten var professor Nyström ännu obeveklig — borde påbörjas 1839 och vara fullbordadt på 3 år, med en kostnad, enligt ny beräkning af professorn, belöpande sig till 39,000 rdr bko. Under den 23 Mars 1838 resolverade K. M:t bland annat, att det nya biskopshuset skulle uppföras -på den förut bestämda platsen och. på det sätt professor Nyström föreslagit. Nu ändtligen var frågan, sedan tre kongl. beslut derom emanerat, i allo kommen på det rena, och arbetet skulle nu med all kraft företagas — antager väl läsaren? Visst icke! Redan 5 månader efter det sist anförda kongl. resolution meddelats, ifrågasatte domkyrkorådet om domkyrkokassan vore skyldig att ensam bekosta biskopsbygnaden (hvem som derill borde bidraga, antydde dock det välvisa rådet alldeles icke); vore domkyrkan dertill 1teslutande pligtig, så kunde väl medel derill successive anskaffas, och biskopshuset lifva färdigt till: inflyttning hösten 1843; nen — då förmenades dock att med domkyrans aftärgning, nytt altares anskaffande och len stora utvändiga reparationen måste anstå ntilldess medel dertill efterhand kunde beedas. — Allt detta innefattade dock endast reludier till hvad som komma skulle och som mu. utgjorde hufvudsaken. :Dorakyrkorådet ade: helt och hållet förändrat åsigter rörande lelgonabackens lämplighet såsom lokal för iskopsgården och sökte göra tydligt, att om de renne. sammanstämmande kongl.: resolutioerna skulle följas och Helgonabacken anjändas; så blef: följden: deraf, bländ annat, tt. köpeskillingen för gamla biskopshuset kulle utgå allenast för materialiernas forlande från staden, . (Märk väl, att . den: ut