Aftonbladet – 3 juli 1858, sida 3

I var han oåterkalleligen uppoffrad. Några få månader derefter hörde jag att novisen Vadoni Hade aflagt klosterlöftet. Mitt andra äfventyr var af mindre melanKolisk;. men på sitt sätt af icke mindre undervisande beskaftenhet. Under ett par vecKors tid hade hela staden icke talat om annat än en stor serenad, som skulle ges till, jag mins igke hvilken persons ära. : Fantasio fick lust att höra den; och Czesar och jag, med: behörigt tillstånd af vår far, åtföljde honom. Serenaden var ganska vacker; men man kan bli trött af allt, till och med det bästa; och eftår att ha. hört musiken på två särskilta ställen hade vi nog deraf. Låtom oss. göra en promenad.! sade Fantåsio. Vi tände våra cigarrer:och begåfvo oss åstad. Pratande kommo vi till Carignanobron. Det var en herrlig natt, så ljus som dagen. Månen sken fullt på framsidan af Santa Ma: riakyrkan och utgöt floder af silfverglans öfver det nedanför sig utbredande vattnet. Lockade af den sköna synen, stannade vi en stund för att betrakta den; och började sedan att vandra fram och tillbaka på bron. Klockan var omkring ett på natten. Två karabinierer kommo förbi oss,stannade och tycktes ge akt på våra rörelser. Karabiniererna voro en särdeles väl beklädd, väl aflönad och mycket trogen trupp, som hade sig, uppdraget; att: vidmakthålla den högre polisen i staden; der fanns, jag vet icke huru många slags polis hög eller låg. Regeringen, vare blinda och pålitliga verktyg de voro, hugnade med särdeles ynnest karabiniererna, hvilka deremot stadens invånare hjertligen hatade. De tågade alltid ut par-tals, likasom munkar, voro temligen höfliga, mycket egenmäktiga och kunde aldrig ha orätt, Då hyste särskilt agg emot studenter, i anledning af den del dessa tagit i 1821 års uppresningsförsök. Truppen finns ännu, men det