Aftonbladet – 2 juli 1858, sida 2

3idrag till skildringen af Lunds domkyrkas mysterier under innevarande sekel. A Legenden förmäler, att Lunds domkyrka blifvit bygd på ackord af jätten Finn, men utt, så trollkarl han än var, han dock. blef urad på liqviden af S:t Laurentius, som selermera för sin i nyss anförda fall ådagalagda skicklighet kreerades till kyrkans skyddspatron. För sin tid var S:t Laurentius trolisen en ganska slug prelat; tillräckligt slug var han dock icke, emedan han begick det stora felet att förhastå sig, att ej hålla fint-F med jätten Finn, tills kyrkan af den tidens öfverintendentsembete blifvit vederbörligen afsynad och godkänd. Finn kom underfundi med att hans uppriktige vän — S:t Laurentius — dref med honom, han blef stött, hvilket ingen må förtänka honom, han afbröt. derföre arbetet i näst sista stunden, just soma slutstenen i det stora verket skulle insättäs-— och följden deraf blef att kyrkan icke fullbordades, Och så har kyrkan allt sedermera varit behäftad med alla slags bristfälligheter, som domkyrkorådet hvarken förmått eller förmår att tillfyllest afhjelpa, trots all god vilja och ospard kostnad, hvarom, särdeles i sist anförda fall; domkyrkans räkenskaper lemna det mest ojäfviga vittnesbörd. Man påstår till. ochmedatt-jätten Fin ännu arbetar på kyrkans undergång, och att domkyrkorådet, jemte dess kraftfulle. arkitekt, endast med. största möda, fastäm icke alltid med full framgång, förmår att bekämpa den oförsonlige motståndaren. Om man nu såsom ett. faktum icke kan bestrida, att domkyrkan, enligt folktron, aldrig blir färdig,, så är det docken glädje, att man i den goda staden Lund alldeles.ickeklandrar S:t Laurentius derföre att slutstenen; genom hans förvållande, aldrig blifvit iösatt i domkyrkan. Dessa år ut och år in fortONE SEN STEINS RAN ENE 2 SANN